Recensioner

NoCebo är motsatsen till placebo, men det är också ett svenskt band med svenska texter som bildades 2014. Kommer du ihåg? Är Linköpingsgruppens hemkörda sexspårs-ep som säljs vid konserter och på gruppens hemsida på Facebook. NoCebo utgörs av Daniel ”Melle” Sandberg (sång, gitarr), Stefan Johansson (sologitarr), Robban Möller (bas) och …
Läs mer »

James Blakes två sidor möts.
Läs mer »

Storslagen arenarock/pop från Hamburgbaserad trio i glitterkläder, kan det vara något? Access: Icarus gör melodiösa låtar och säga vad man vill om titeln, men Monuments passar den pompöst monumentala musiken i alla fall.  Monuments börjar bra med snygga ”Eye of the storm” men sedan tappar de snabbt mitt intresse i …
Läs mer »

Säga vad man vill om den här polska samlingsplattan, men den innehåller 16 spår med lika många grupper/artister och tar 75 minuter att lyssna igenom. Kan man ingen polska fattar man inte texterna, för ingen här sjunger på engelska, och musiken är rätt skum många gånger. Zwiersciadlo, eller Slavic Mirror …
Läs mer »

The Complaints är en ny trevlig bekantskap för min del, men redan 1999 debuterade bandet med albumet Fear. Talk To Me är deras fjärde fullängdare och Phil Greene (Mick Jagger, Dropkick Murphys, Mighty Mighty Bosstones, Steve Earle) mixade och arrade bägge dessa skivor, samt lirar lite gitarr på den nya. …
Läs mer »

Fågelkvitter inleder Mikael Ramel och Klas Qvists nya platta innan instrumenten och sången kommer in. Låtarna är sådana Klas Qvist gett ut med sitt band Citizen K, men texterna är på svenska och skrivna av Ramel. I Huvet På Varann, helt enkelt.  Hur gick detta samarbete till egentligen? Jo, Mikael …
Läs mer »

Det krävs bara att man lyssnar lite i början till Hen Ogledds album Mogic för att fatta att detta inte är det vanliga radioskvalet. Britterna gör en experimentell, psykedelisk popmusik med faiblesse för konstiga ljud och infall, men även melodier får plats. Mogic är titeln på Hen Ogledds tredje fullängdare …
Läs mer »

Chris Ego skriver all musik och text, producerar, sjunger och lirar alla instrument på Avenue To The Wonderland. Han har ett liveband bestående av tre andra snubbar också, men som jag fattat saken gör han i stort sett allt på skivan själv, trots bandnamnet Broken Ego. Chris Ego fyller Avenue …
Läs mer »

När fan blir gammal blir han religiös, sägs det. Katie Jane Garside är inte gammal, men hon är äldre än när hon röjde järnet med Riot Grrl-banden Daisy Chainsaw och Queenadreena. Ruby Throats musik på Stone Dress är till stora delar den rebelliska rockens raka motsats. Stone Dress är först …
Läs mer »

  Mascis levererar tolv nya lugna, melodiska låtar på Elastic Days, ett album där han sjunger och spelar nästan allting själv. Fansen lär varken bli besvikna eller överraskade. Övriga reagerar förmodligen som jag själv: med en hyggligt belåten axelryckning.  För mig var Dinosaur Jr mest ett bandnamn jag hörde eller …
Läs mer »