Dan Deacon – Mystic Familiar

Har du lyssnat på Dan Deacons tidigare skivor kommer du känna igen dig när du hör Mystic Familiar. Här finns en massa lekfull rikedom, en elektronisk psykedelisk djungel att utforska där även saxofoner, stråkar och andra instrument får hälsa på emellanåt, här finns värme, humor, skönhet, galenskap och en musik som tydligt påverkats av Dan Deacons dagliga meditation. Mystic Familiar är Deacons hittills mest öppna och transparanta platta och om inte annat är det den första där han sjunger rent, helt utan att dölja sångrösten bakom effekter av diverse slag. Många låtar här har naturtema, vilket märks redan på titlar som ”Become a mountain”, ”Sat by a tree”, ”Arp III: far from shore”, ”Fell into the ocean” och avslutande ”Bumble bee crown king”. Ett sökande efter frihet, det inre jaget och transcendens förekommer uppenbarligen, men det hindrar inte musiken ifrån att vara både snabb och påstridig som i ”My friend” och ”Sat by a tree”. Som sagt: ni som kan er Dan Deacon-musik kommer känna igen er, hans personliga stil är tydlig och klar, samtidigt som han här fått ihop ett av sina allra bästa album. Kanske det allra bästa albumet? Det är svårt att avgöra. Lägstanivån hos den här mannen har alltid varit hög. Det har passerat cirka fem år sedan Deacon senast gav ut ett riktigt soloalbum – han har gjort en massa filmmusik däremellan – och det glädjer mig att Mystic Familiar blivit till en sådan stor, varm elektronisk kram.