Slammin´ Gladys albumdebuterade redan 1992… och försvann. De missade precis funk-o-metalritten som Electric Boys, Dan Reed Network, Extreme, Living Colour och andra var ute på, ty grungen kom och landskapet förändrades. Med Two försöker bandet få revansch och återuppliva genren nästan 20 år senare. Det finns två rocklåtar på Two …
Läs mer »

Influerad av bland annat soul och modern isländsk pop har tenorsaxofonisten Martin Wirén och hans sjumannaband Bear Garden skapat ett mycket kort album – bara 22 minuter långt, och borde väl egentligen ses som en ep snarare? – med genreöverskridande instrumentalmusik. Sunshine Fruit innehåller sju låtar, samtliga komponerade av Wirén. …
Läs mer »

Det var något år sedan jag upptäckte The Gothic Cowboy och skrev om hans och Mando Dans utmärkta dubbelalbum Between The Wars. Nu har Melvin Litton dubblat dubbeln och gett ut kvadrupeln Bare Bones som visar hur gitarristen, sångaren och kompositören lät som ung i slutet av 70- och början …
Läs mer »

Behövs det verkligen att ännu en artist tolkar Bob Dylan? Oändligt många har redan gjort det och det är sällan tolkningarna tillför något väsentligt utöver Dylans egna originalversioner. Så visst, Emma Swifts Blonde On The Tracks kanske inte är nödvändig eller nyskapande, men den är förbaskat skön och därmed en …
Läs mer »

Vacum fortsatte sin musikaliska upptäcktsfärd under det mörka 80-talet genom att släppa Flugor Och Rosor. Albumet kom ursprungligen ut 1985 och blev deras tredje efter Rädd För Tystnaden, Den Sista Vintern och några nödvändiga medlemsbyten. Cathrine Fandén lämnade Vacum och startade Dockhuset 1983. Ulf “Sankan” Sandquist gick över till Diestinct …
Läs mer »

Raketklubben lirar indiepop, ofta i dur och upptempo, och bandet består av Linn Grins (sång, gitarr), Paulina Hjertton (sång, synt, gitarr), Erik Sävström (sång, bas, gitarr) och Lukas Anderhell (trummor, slagverk). Deras självbetitlade debut-lp är förvisso trevlig men knappast nyskapande, vilket säkert inte heller är tanken.   Linn Grins sjunger på …
Läs mer »

Vid det här laget har jag hört tre cd:n och en ep med Un Rodo Cora. Samtliga har varit bra, men surprise, surprise, Titles And Frames är deras absolut bästa av de jag har lyssnat in mig på hittills. Den är varierad, har gott om utmärkta poplåtar och bortser man …
Läs mer »

Tawny Ellis är känd som ”tjejen som spelar märkliga instrument”, då hon lirar steel guitar och omnichord. Det var Daniel Lanois som lånade henne sitt omnichord som han i sin tur fått av Brian Eno på 80-talet. Love Life är Ellis sjunde fullängdare, en cd mycket baserad på egna upplevelser. …
Läs mer »

Att låta som en annan och dessutom mycket personlig artist kan vara av både godo och ondo. Ismaels sångare David Berjlund kommer nog hinna tröttna på att jämföras med Thåström, men liknelsen är ofrånkomlig. Ismael är dock mer än så. När ni lyssnar på Doggerland kommer ni fatta vad jag …
Läs mer »

2018 kom The Plastic Pals utmärkta album Psychic Reader och sedan dess har det varit tämligen tyst från bandet. När en ny skiva nu dök upp hoppades jag att det skulle vara en fullängdare, men det var en ep med fyra låtar. Den heter It Could Be So Easy, Free …
Läs mer »