Kjellvandertonbruket – Doom Country

Nog är det märkligt hur till synes enkelt ett fascinerande album kan komma till. Christian Kjellvander plitade ihop några texter, ackordföljder, några låttexter och låtar på ett par dagar. Tonbruket bjöds in att lira och efter tjugofyra timmar, uppdelat på två dagar, blev resultatet två timmars inspelad musik. Materialet kortades till den 41 minuter långa skivan Doom Country.

Doom Country bjuder på fyra låtar, men nej, det är ingen ep. Låtarna är nämligen långa. ”Yacht in the fog” med talad text är över 7 minuter, ”Tidal wave” är prick 6, ”Loneliest woman in the world” är lite över 7 och avslutande, episka ”Normal behaviour in a cutting garden” passerar hela 21 minuter. Jag kan inte hävda att Doom Country är Kjellvanders bästa platta eftersom jag inte har hört alla. Tonbruket (Dan Berglund, Martin Hederos, Johan Lindström och Andreas Werlin) har jag inget minne av att ha hört alls. Dock kan jag konstatera att den här plattan är extremt visuell, filmisk och spännande att lyssna till. Musiken är lugn, lite hotfullt, man vet inte vart den tänker ta vägen och Kjellvanders mörka röst berättar med en varm, trygg ton. Dock lurar även där en annalkande fara, en känsla av att vad som helst när som helst kan hända. Kjellvander får mig att tänka på både Johnny Cashs sista inspelningar, på Doors-plattan An American Prayer där Morrison läser sina dikter till musik, och på Nick Caves mer stillsamma plattor. Men Doom Country har sin egen speciella berättarröst, sin egen musikaliska upptäcktsresa. Mest uppskattar jag den långa ”Normal behaviour in a cutting garden”. Den känns som att se en spännande långfilm eller att lyssna på en bra ljudbok. Bara texten till den är flera sidor lång i cd-häftet. En del kommer säkert tycka att den här plattan är enformig och ha svårt att sätta sig in i den, men för mig är detta rena hypnosen, rena meditationen, rena lägereldsberättelsen. Musikalisk magi, helt enkelt.