Hem / Robert Ryttman (sida 43)

Skribentarkiv: Robert Ryttman

En simpel skribent som gillar allt från det enklaste enkla till det svåraste svåra, från det mjukaste mjuka till det hårdaste hårda!

The Prodigy – The Night Is My Friend

The Prodigy - The Night Is My Friend, omslag

Bortsett från ”AWOL” (Strike One) som The Prodigy lirat live sedan 2012 men hittills inte gett ut på platta, så är samtliga 5 spår på The Night Is My Friend EP tagna från The Prodigys senaste fullängdare, The Day Is My Enemy. Och visst känner man igen stuket och visst …
Läs mer »

Me The Tiger – Vitriolic

Me The Tiger - Vitriolic, omslag

Det finns tigrar i Falun och de lirar melankolisk, dansant electro med sång av Gabriella Åström som också trakterar synt. Tobias Andersson trakterar samma typ av tangentinstrument, samt gitarr, och bakom trummorna piskar Jonas Martinsson skinn. Tillsammans görs detta på albumet Vitriolic… och klubbneonen sprakar färggrann. Me The Tiger är …
Läs mer »

Auburn – Mixed Feelings

Auburn - Mixed Feelings, omslag

Förra året spelade Auburn förband till självaste Jefferson Starship när dessa var ute på sin 40-årsturné i Storbrittanien. Samma år gav Auburn ut albumet Nashville, och nu är det alltså dags att följa upp den med Mixed Feelings. Och nej, jag får inga blandade känslor av plattan. Faktum är att …
Läs mer »

Jack Tempchin – Room To Run

Jack Tempchin - Room To Run, omslag

En springande häst, lika vit som Jack Tempchins hår och skägg, pryder skivomslaget till ep:n Room To Run. Plattan innehåller fyra spår och Tempchin har skrivit samtliga, antingen ensam eller tillsammans med någon annan. Är inte namnet bekant? Ni kommer strax kunna placera denna låtskrivare på den musikaliska kartan. Jack …
Läs mer »

Close Quarters – Always Alot, Never Little

Close Quarters - Always Alot, Never Little, omslag

Man har hört det förut. Alltför många gånger. Från Los Angeles sleazescen på 80-talet till Backyard Babies actionrock på 90-talet och Hardcore Superstar på 00-talet. Close Quarters medför inget nytt på sitt andra album, Always Alot, Never Little, och dessvärre inget eget heller. Staffan Österlind och Micke Fässberg har tillsammans …
Läs mer »

Wornouts – The Art Of Losing

Wornouts - The Art Of Losing, omslag

På 70-talet kunde en platta innehålla hur många olika stilar och längd på låtar som helst. Wornouts tycks ha tagit till sig det upplägget med The Art Of Losing. När man börjar lyssna på plattan anar man nämligen föga vad som komma skall! Det börjar med ”Anytime” och ”Worn Out …
Läs mer »

Dead Pollys – Bullet For The Wicked

Hemkörd punkrock från Dead Pollys på Bullet For The Wicked, en platta ämnad som käftsmäll åt alla de som gillar att trycka ner andra för egen vinnings skull, mobbare, ledare utan empati och religiösa fanatiker som förstör verkligheten för oskyldiga människor. Dead Pollys sångare Nizze påminner mig en hel del …
Läs mer »

Lucifer’s Friend – Awakening

lucifers friend awakening, omslag

Lucifer´s Friend fick aldrig den framgång de förtjänade på 70-talet. Black Sabbath, Led Zeppelin, Deep Purple, Uriah Heep och många andra sprang förbi dem. En stor anledning är förmodligen att de bytte stil på var och varannan platta, vilket säkert skrämde iväg många lyssnare. Dock höll de länge hög kvalitet, …
Läs mer »

Blurred Vision – Organized Insanity

Blurred Vision - Organized Insanity, omslag

Kanadensiska Blurred Vision har fått Organized Insanity producerad av en annan kanadick, nämligen Terry Brown, välkänd för att ha jobbat med Rush, som ju också de är från Kanada. Blurred Vision har dock flyttat till London, agerat förband till Uriah Heep under några gig, och hoppas förmodligen på att slå …
Läs mer »

Magnus Reimer – Tidal Lock

Magnus Reimer - Tidal Lock, omslag

Magnus Reimer bygger upp en synt- och keyboardbaserad klangvärld som når sin kulmen redan vid sjätte låten. Men skivan spelar i närmare en timme, och efter åtta låtar till hålls inte spänningen vid liv längre. Synd, för Tidal Lock är grymt bra när den är som bäst. Med hjälp av …
Läs mer »