Hem / Robert Ryttman (sida 44)

Skribentarkiv: Robert Ryttman

En simpel skribent som gillar allt från det enklaste enkla till det svåraste svåra, från det mjukaste mjuka till det hårdaste hårda!

Andreya Triana – Giants

Anderna Trana - Giants, omslag

  Engelska Andreya Triana har med Giants gett ut sitt andra soloalbum. Hennes moderna soul har inslag av både pop och gospel, men den som förväntar sig ett retrostuk i stil med Duffy, vart hon nu tog vägen(?), blir besviken. Själv känner jag mig inte heller helt peppad på Giants. …
Läs mer »

Rob Lytle – A Hypocrite Of Heart And Hop

Rob Lytle - A Hypocrite Of Heart And Hope, omslag

Titeln A Hypocrite Of Heart And Hope på Rob Lytles nya album tilltalar mig rejält och skapade det intresse för plattan som skivomslaget trista bild saknar. När jag sedan satte mig in i Lytles skiva och låtar är jag glad att titeln fångade mig. Den forne engelskaläraren från Youngstown, Ohio, …
Läs mer »

Andrew Maxwell Morris – Well Tread Roads

Andrew Maxwell Morris - Well Treas Roads, omslag

Andrew Maxwell Morris, advokat och musiker till yrket, har skrivit och arrat sitt debutalbum i sovrummet, lirat in och mixat det i Texas, men han bor i England. Morris är en riktig globetrotter. Förutom detta har han nämligen rest och bott i Malaysia, Singapore, Fiji, Australien, Oman och Saudiarabien. Debutalbumet …
Läs mer »

Then Comes Silence – Nyctophilian

Then Comes Silence - Nyctophilian, omslag

Tänk Lädernunnan, The Jesus & Mary Chain, Chrome och Sisters Of Mercy i ett och samma paket. Resultatet av tanken stavas Then Comes Silence, och Stockholmsbandet har gjort ett mycket mörkt, svängigt, och giftigt dekadent soundtrack till dina psykedeliska mardrömmar och dödsångest.   2012 anlände bandets självbetitlade debutalbum, 2013 följdes …
Läs mer »

All Day Sucker – Denim Days

All Day Sucker - Denim Days, omslag

När Hollywood-bandet All Day Sucker inleder Denim Days med låtar som titelspåret och ”Quality problems” låter det fantasifull och kul new wave om dem. Men snart ändrar plattan riktning och sedan tar den flera olika vägar, vilket skapar en osammanhängande uppvisning i stilar. Ibland kommer jag att tänka på 10cc, …
Läs mer »

Agent Side Grinder – Alkimia

Agent Side Grinder - Alkimia, omslag

Sedan debutalbumet Hardware och liveplattan som kom ut året efter den, har sången blivit mycket bättre och mer stabil, låtarna är mer homogena, melodierna vackrare och mer grandiosa, medan svärtan och den uppgraderade 80-talsatmosfären fortfarande är intakt på Alkimia. Låtar som ”For the young” och ”This is us” är melodiösa …
Läs mer »

Manus – Melancholia

Manus - Melancholia, omslag

Chiara Amberia och Martin Schindler är tillbaka med ett dubbelalbum, tjockt som en bok med alla skivans tyska sångtexter tryckta, duon i bilder, och hela klabbet i färg. Melancholia behåller således den kvalitet och vemodiga stämning som vi vant oss vid hos Mantus på senare tiders album. Såväl Zeichen (2011) …
Läs mer »

The Leather Nun – Whatever

The Leather Nun - Whatever, omslag

Efter ett par decennier är Göteborgs mörkaste stolthet, The Leather Nun, tillbaka med ny skiva. Whatever är både överraskande och förväntad på samma gång, den känns både som då och nu, som en mix av gamla idéer och nya vinklingar på dessa. Jonas Almquists röst och speciella uttal är fullkomligt …
Läs mer »

Rome – A Passage To Rhodesia

Rome - A Passage To Rhodesia, omslag

Frågar ni mig så har Rome gjort en mästerlig skiva. A Passage To Rhodesia har gått varm här i flera dygn, och jag kan inte tröttna på albumet. Nos Chants Perdus var mycket bra, Confessions D´un Voleur D´ames ännu bättre, men Jerome Reuters nya alster bör vara karriärens höjdpunkt fram …
Läs mer »

Tolchock – Elements Of Rage

Tolchock - Elements Of Rage, omslag

Ett djur kastar sig över och hugger ett annat djur i nacken på omslaget till Tolchocks nya album. En passande bild till titeln Elements Of Rage, men själv känner jag mer för att dansa loss än att slåss, när jag lyssnar till norrlänningarnas nya, energiska höjdarplatta. Sångaren Jens Persson har …
Läs mer »