Betyg - 7
7
Samlingsalbum med mångsidig avant-folkmusik och polska texter.
Säga vad man vill om den här polska samlingsplattan, men den innehåller 16 spår med lika många grupper/artister och tar 75 minuter att lyssna igenom. Kan man ingen polska fattar man inte texterna, för ingen här sjunger på engelska, och musiken är rätt skum många gånger.
Zwiersciadlo, eller Slavic Mirror som skivan heter på engelska, gavs tydligen ut redan 2017 i hemlandet. Nu som först har den nått till Sverige och jag har fått det tveksamma uppdraget att recensera den utan att fatta språket och utan att någon förklarande pressrelease medföljer albumet. Nätet ger heller inte mycket information, men jag har i alla fall fått reda på att artisterna är allt ifrån nykomlingar till proffs och sångtitlarna finns som tur är översatta till engelska på konvolutets baksida. Vad snackar vi om för genre då? Jo, avantgardistisk folkmusik, eller om du föredrar det: experimentell folk eller psykedelisk folk eller alltihop på en gång. Hur som helst är detta en mångsidig och märklig samling musik som kräver ett öppet sinne och en nyfiken vilja att upptäcka något annorlunda. Wędrowiec inleder med konstiga ljud och kvinnlig sång i ”Kołysanka/Lullaby” och Almost Dead Celebrities, feat. Eugeniusz Rebzda följer upp med mer ljud, samt en spöklik stämning och sorgsen melodi i ”Fabryczna dziewczyna/Factory Girl”. Det här är två riktigt coola låtar, närmast gotiska men ändå tydligt folkmusikinfluerade. Żywizna är en äldre dam och det låter som att hon står i regn och oväder och sjunger ”Ceranecka/Little Garganey” till stränginstrument av något slag. Därefter blir det klaviaturbaserad folksång med Svitlana Nianio & Vllkutan i ”Kites” och när den är över bjuder Maniucha Bikont & Assaf Talmudi på ”Syryje husy/Grey Geese” som startar med hotfullt mörka toner innan en lekfull orgel kommer in. Därefter blir det klagosång som får mig att tänka på samiska eller indianska hymner och så dyker det upp rytminstrument och manliga utrop och det börjar svänga kufiskt men coolt. Så där fortsätter det sedan i övriga spår. Man vet aldrig vad som kommer hända härnäst. En del låter gammalt som gatan, annat väldigt modernt, en del är skitbra, annat trist. Men allt är värt att höra, åtminstone en gång.