Recensioner

Neongas utsöndras då stora stjärnor i universum kollapsar och dör. Tillsätter man elektricitet till gasen så glöder den och placeras den i glas kan man få fram färgat ljus, som i neonskyltar t.ex. Det är denna gas och dess effekter som inspirerade Lars Horntveth från Norge, men boendes i USA …
Läs mer »

Drömpop i all ära, men alltför ofta har genren en förmåga att kladda ihop, bli till anonym hissmusik, där man varken kan särskilja instrumenten eller uppfatta sången som annat än ordlöst nynnande. Christopher Duncan har lyckats undvika de värsta fällorna på debutalbumet Architect. Han är son till klassiskt skolade musiker …
Läs mer »

Åtta personer med en utmärkt sångare i spetsen gör sakral popmusik med svenska texter som både låter klassisk och modern på samma gång. Det blir svårt att värja sig i längden, så varför ens försöka? Bättre att ta in det glittrande solskenet, vårregnets vemod och de fina melodier som Hagaliden …
Läs mer »

Elliott Smith, född 1969, avliden 2003, och enligt de medverkande i dokumentärfilmen Heaven Adores You, en singersongwriter med legendstatus i stil med Nick Drake. Framtiden lär visa hur väl den profetian kommer stämma, men det är tveklöst så att han i alla fall påverkat – och fortfarande i hög grad …
Läs mer »

När Johan Baeckström från Daily Planet satsar på solokarriär blir resultatet 80-talistisk syntpop av den snälla sorten. Artisten sjunger utmärkt på Like Before, och nostalgikerna himlar himmelskt med ögonen. Själv saknar jag bett och svärta i en annars utmärkt framförd retrospektiv popuppvisning. Oh helga 80-tal, MTV och Yazoo, blippblopp och …
Läs mer »

The Darkness slog igenom 2003 med buller och bång då Permission To Land sålde platina och alla som inte hatade Justin Hawkins extrema sångkonster, gick omkring och nynnade på hits som ”I believe in a thing called love”, ”Growing on me” och singeln ”Christmas time (don´t let the bells end)”. …
Läs mer »

Omslaget är en ljusgrå och totalt anonym historia som inte ger några vinkar om hur innehållet låter. Skulle jag gissa på något, baserat enbart på omslagets utseende, skulle jag dra till med att A Projection är något elektroniskt dansprojekt. Och visst finns det en del elektroniska inslag och visst kanske …
Läs mer »

PAL är en Malmötrio som här på sin andra skiva framför en ganska nedtonad och mjuk musik som kan beskrivas som en mix av indiepop, jazz och electronica. Sång förekommer men låtarna har en slags instrumental aura där rösten snarare ses som ett stämningshöjande instrument snarare än en förmedlare av …
Läs mer »

Den brittiska sextetten är tillbaka i ny och förbättrad form. Bandets mastermind Ian Parton har ändrat på ett och annat, bland annat har han stått för all musik själv, satt upp vissa grundregler som handlar om exempelvis samplingar och produktion samt plockat in en massa okända sångerskor. Resultatet blir en …
Läs mer »

De kommer från Edmonton. De är två stycken. De skivdebuterade med Shrines 2012. De spelar mjuk och tämligen långsam elektropop. Another Eternity är uppföljaren. Den låter ärligt talat inte så elektronisk, åtminstone inte i en genremässig mening. Hade det inte varit för den väna sången skulle många av spåren kunnat …
Läs mer »