Recensioner

Vanligtvis brukar jag finna den här typen av konturlös musik rätt dålig, men Umeåtjejen Cajsa Siik har något speciellt. Jag har svårt att sätta fingret exakt på vad det är i hennes lätt elektroniska atmosfärpop som gör sånt intryck. Visst har hon en len och tonsäker sångröst, och visst finns …
Läs mer »

För tio år sedan gav Rotersand ut Truth Is Fanatic för första gången. Nu har den kommit ut ”Again”. Bandets debutalbum har helt enkelt fått sig ett ansiktslyft, delvis på grund av nyinspelningar av låtarna och delvis på grund av remixer, gjorda av exempelvis Solitary Experiments, VNV Nation, Aesthetic Perfection, …
Läs mer »

Jag har hållit ögonen på Juni Järvi ett tag. Jag har tyckt att det har varit småintressant indie som var lovande men hittills inte nåt ända fram. Efter två plattor på engelska byter han nu språk till svenska, och intresset stiger såklart. Musiken kan beskrivas som melankolisk pop, som har …
Läs mer »

Tills Döden Skiljer Oss Åt är en märklig Cd. Här framförs covers på allsköns artisters låtar, så som Bob Dylan/Ulf Dageby, Lasse Stefanz, Alf Robertson, The Pogues, Hasse Kvinnaböske Andersson, Elisabeth och Morgan Hellman från Trailerpark Idlers. Trailerpark Idlers är dessutom bandet som kompar Ägget & Frida på samtliga spår …
Läs mer »

Släng ner Olle Ljungström, Love Antell, Dan Viktor, Agi, Per Gessle, Lasse Lindh, Johnny Cash, Ulf Stureson och Alice Tegnér i en burk, skaka om, öppna locket och häll ut. Då får ni Hälsingekillen Mårten Lärka, en indietrubadur som nu släpper sitt tredje album. Hans sjunger svenskspråkiga låtar, som i …
Läs mer »

Slangbella, eller Anders Alexander (Även medlem i electrorockarna Alice In Videoland) är mannen som står bakom namnet som arbetar enligt devisen “pop på svenska med grus och hjärta”. Grus ja, hjärta ja, men pop…det vetifasiken. Snarare punkig rock, med visst inslag av pop, skulle jag nog säga. Debuten “Slangbella Was Here” kom …
Läs mer »

Emmons fjärde album är det bästa jag har hört med Emma Nylen som står bakom artistnamnet. Anledningarna är att låtmaterialet här bjuder på både bredd och variation, att man har fått till ett spännande, rent och skönt syntigt sound. Många av melodierna fastnar klockrent, att ingenting här känns spänt eller …
Läs mer »

Det fanns inga färger i Göteborg så Jonas Schwartz flyttade till Stockholm efter debutalbumet från 2012, och passade i samma veva på att växa upp. Borta är slyngelindien från de första singlarna, som jag gillade och borta är croonerkänslan från debuten, som jag också gillade. Nya plattan är mer elektronisk …
Läs mer »

Jag minns första gången jag fick höra en demo från en av Datapops medlemmar. Det var löjligt bra och när det avslöjades att rubbet hade gjorts med ett gäng appar i herr Larssons telefon blev jag närmast knäckt. Där och då insåg jag att det där med musiktillverkning är något …
Läs mer »

De är franska, deras musik baseras helt på synthesizers och elektronik, sången är framförd av en kvinna och texterna är på modersmålet. Art Plastique är Celluloides femte album, om man bortser från specialutgåvan Napthaline LP, och deras första skiva med endast fransk lyrik. Musikaliskt är det främst synthpop som gäller, …
Läs mer »