I och med En Romantisk Idiot har Slowman gjort sin bästa platta hittills. De svenska texterna är tillbaka och musikaliskt känner vi igen mixen av americana, pop, blues och rock. Gillar du Uffe Lundell och liknande artister bör du absolut kolla upp Slowman. Egentligen heter han Svante Törngren, han lirar …
Läs mer »

Bang är Mando Diaos andra fullängdare utan Gustaf Norén och det är en rockplatta, en gitarrplatta, och som sådan helt okay. Ibland lurar bandet in lite blues i anrättningen, ibland lite soul och discostomp, men som Stones en gång sjöng: I´ts only rock n roll… och 31 minuter av det, …
Läs mer »

Syntar, trummaskiner, Jana Hunters sång och 11 låtar med en skönt svävande drömpopkvalitet är vad The Competition innehåller. Det här är Lower Dens fjärde album och gruppen har förvandlats till en duo sedan sist. Det är lätt att höra den här plattan men ändå missa den. Den skriker inte, exploderar …
Läs mer »

”Det är en folk-gospelgrej för komplicerade tider”, säger Jono Manson om den nya singeln. ”Låten är så religiös så att om du inte lyssnar på den lär du hamna i helvetet”, säger Terry Ellen, förmodligen med glimten i ögat. Var och en får avgöra själv. Jag konstaterar bara att The …
Läs mer »

Sex tyskar gör starkt brittiskinfluerad popmusik under namnet Plexiphones. Efter News From The Colonies (2012) och Electric (2016) är Break In The Clouds gruppens tredje album och det är en trevlig, melodiös samling låtar Plexiphones från Mönchengladbach lyckats skapa denna gång. En ihopknycklad skyltdocka ligger i en kartong på konvolutet …
Läs mer »

Bysmarque & Snowwhyte gör ungefär samma sak som diverse filmmakare har gjort under de senaste 20, 30 åren: låter sig influeras av kända sagor och legender. Skillnaden är att Bysmarque & Snowwhyte berättar med musik och text istället för rörliga bilder och Once Upon A Time är en passande titel …
Läs mer »

Under tidigt 80-tal lät synthpopbanden väldigt unga och snälla, de var välfriserade och modernt klädda. Det var naturligt, artisterna var ofta väldigt unga. Stilla Havets lp Brinnande Horisont tar oss med tillbaka till den tiden, trots att bandmedlemmarna inte ens kan ha varit födda när Depeche Mode, Lustans Lakejer och …
Läs mer »

Post European Music är den tyngsta och mest mörka av Mike Granditskys skivor hittills. Synthar samsas med en jazzig saxofon, ettriga gitarrkomp och en atmosfär av nalkande undergång och Harmagedon. Det är en spännande och filmisk upplevelse att lyssna till det här gängets posteuropeiska musik.  Mike Granditsky rör sig i …
Läs mer »

Välkommen till mörkret och Memoria, Tess de la Cours soloprojekt inom darkwave och postpunk. Cravings är hennes debutalbum under detta namn och det är en rejält djup resa ner under jorden hon tar lyssnaren med på, tillsammans med bland andra Henric de la Cour och Rikard Lindh.   Tess de la …
Läs mer »

Svamptuggande flygturer genom färggranna musikaliska världar kallade låtar och en skiva som – åtminstone delvis – handlar om miljöförstöring och ilskna robotar, kan det vara underhållande nog för herrskapet? I så fall bör Phoggs nya album Mofeto: Mashine Adamkosh stå på menyn omgående. Om du uppskattar Gong, QOPH, Strawberry Alarm …
Läs mer »