Slowman – En Romantisk Idiot

I och med En Romantisk Idiot har Slowman gjort sin bästa platta hittills. De svenska texterna är tillbaka och musikaliskt känner vi igen mixen av americana, pop, blues och rock. Gillar du Uffe Lundell och liknande artister bör du absolut kolla upp Slowman.

Egentligen heter han Svante Törngren, han lirar gitarr, keyboards och sjunger sina texter med inlevelse och känsla. Till sin hjälp på skivan har han Michael Walt (trummor, kör, gitarr, lapsteel och keyboards) samt Markus Gahnfelt (basar, kör och keyboards). Jörgen ”Jugglo” Wall lirar slagverk och har producerat och mixat. På några spår gästas gruppen även av en saxofonist, trumpetare och körsångerska. Resultatet har utmynnat i en högst varierad platta – vilket man inte kan säga om alla band/artisters skivor inom genren – och texterna framförs med inlevelse och känsla, vilket får dem att kännas självupplevda. Jag gillar Slowmans sätt att uttrycka sig och skriva lyrik. Han målar med orden utan att det blir konstlat och lyssnaren placeras mitt i målningarna, bara genom att låna musiken ett öra. Enligt mitt tycke är En Romantisk Idiot Slowmans absolut bästa album hittills och han har aldrig gjort annat än bra plattor, så det är ett mycket positivt omdöme. Några av spåren jag tycker extra mycket om och gärna rekommenderar är romantiska ”Tre nätter i Berlin” med sitt snygga gitarrspel, varma, lugna ”På andra sidan stan” som handlar om förlorad kärlek, den rockigt hårda ”Stockholm blues” som gungar och rullar passionerat och som kommer på exakt rätt plats på plattan, samt förstås det charmiga titelspåret och ”En förlorad värld” som jag tror många kan känna igen sig i. En utmärkt platta kort sagt. Nu är det frågan hur Slowman ska kunna matcha den framöver.