Recensioner

När The Quireboys firade 30-årsjubileum förra året bjussade de på en utgåva som innehöll både nyinspelad skiva, en med akustiska versioner av äldre spår, och två späckade Dvd-diskar. Den här gången består albumet av ny skiva, inspelad i Sverige i år, Halfpenny Dancer, ursprungligen utgiven 2009, och två plattor med …
Läs mer »

  Nadine Shah, uppvuxen i England med ena föräldern från Pakistan och den andra från Norge, brukar jämföras med PJ Harvey och Nick Cave, men det första jag tänker på när jag hör Shah och Fast Food är mörkerdrottningen Siouxsie Sioux. Främst beror likheterna på rösten, men även en låt …
Läs mer »

  Engelska Andreya Triana har med Giants gett ut sitt andra soloalbum. Hennes moderna soul har inslag av både pop och gospel, men den som förväntar sig ett retrostuk i stil med Duffy, vart hon nu tog vägen(?), blir besviken. Själv känner jag mig inte heller helt peppad på Giants. …
Läs mer »

Titeln A Hypocrite Of Heart And Hope på Rob Lytles nya album tilltalar mig rejält och skapade det intresse för plattan som skivomslaget trista bild saknar. När jag sedan satte mig in i Lytles skiva och låtar är jag glad att titeln fångade mig. Den forne engelskaläraren från Youngstown, Ohio, …
Läs mer »

Andrew Maxwell Morris, advokat och musiker till yrket, har skrivit och arrat sitt debutalbum i sovrummet, lirat in och mixat det i Texas, men han bor i England. Morris är en riktig globetrotter. Förutom detta har han nämligen rest och bott i Malaysia, Singapore, Fiji, Australien, Oman och Saudiarabien. Debutalbumet …
Läs mer »

Tänk Lädernunnan, The Jesus & Mary Chain, Chrome och Sisters Of Mercy i ett och samma paket. Resultatet av tanken stavas Then Comes Silence, och Stockholmsbandet har gjort ett mycket mörkt, svängigt, och giftigt dekadent soundtrack till dina psykedeliska mardrömmar och dödsångest.   2012 anlände bandets självbetitlade debutalbum, 2013 följdes …
Läs mer »

När Hollywood-bandet All Day Sucker inleder Denim Days med låtar som titelspåret och ”Quality problems” låter det fantasifull och kul new wave om dem. Men snart ändrar plattan riktning och sedan tar den flera olika vägar, vilket skapar en osammanhängande uppvisning i stilar. Ibland kommer jag att tänka på 10cc, …
Läs mer »

Sedan debutalbumet Hardware och liveplattan som kom ut året efter den, har sången blivit mycket bättre och mer stabil, låtarna är mer homogena, melodierna vackrare och mer grandiosa, medan svärtan och den uppgraderade 80-talsatmosfären fortfarande är intakt på Alkimia. Låtar som ”For the young” och ”This is us” är melodiösa …
Läs mer »

Chiara Amberia och Martin Schindler är tillbaka med ett dubbelalbum, tjockt som en bok med alla skivans tyska sångtexter tryckta, duon i bilder, och hela klabbet i färg. Melancholia behåller således den kvalitet och vemodiga stämning som vi vant oss vid hos Mantus på senare tiders album. Såväl Zeichen (2011) …
Läs mer »

Efter ett par decennier är Göteborgs mörkaste stolthet, The Leather Nun, tillbaka med ny skiva. Whatever är både överraskande och förväntad på samma gång, den känns både som då och nu, som en mix av gamla idéer och nya vinklingar på dessa. Jonas Almquists röst och speciella uttal är fullkomligt …
Läs mer »