Recensioner

2019 gav Robert Hill och hans Muskogee Few ut sin självbetitlade lp. Nu är det bandet borta men Peter Granström som ingick i gruppen dyker upp här och var med bas och sång på King Of Folk. Likaså gör trummisen Fred Norling. Men skrivit låtarna, spelat in och mixat har …
Läs mer »

Slowman jämförs ofta med alla möjliga bluesartister, men jag tycker inte att några jämförelser stämmer. Han och bandet gör sin grej och den enda sångare jag tycker hans röst kan påminna lite om ibland är Mark Knopflers. The Invisible Son är inte heller någon fullfjädrad bluesplatta. Den rockar hårt till …
Läs mer »

Dina Grundberg skriver svenska texter, sjunger dem till jazz och jazzig vispop, ungefär som Monica Zetterlund gjorde på sin tid. Otäckt Överkänslig – underbar albumtitel – innehåller nio spår som bör tilltala både nostalgiker och nykomna fans av tillbakalutad och småsvängig jazz som inte flippar ut. Dina Grundberg albumdebuterade 2022 …
Läs mer »

Peter Gallway lärde känna Laura Nyro 1969. De blev vänner, han såg henne uppträda, de satt i hennes lya och spelade tillsammans. Nu, över 50 år sedan, ger Gallway ut sitt hyllningsalbum till sångerskan och pianisten, i all enkelhet titulerat Laura.    På Laura tolkar Peter Gallway åtta av legendariska New …
Läs mer »

Mogen och lätt melankolisk busrock är i fokus på det nionde studioalbumet från 30-årsjubilerande The Hellacopters. Energinivån är fortsatt hög och grundkonceptet ligger fast, men uttrycket har förfinats. En aning. Den våg av retrorock som uppstod i mitten på 90-talet efter den dystra grungen fick en milstolpe när Entombed-trummisen Nicke …
Läs mer »

Så äntligen – över sex år senare – släpper Henric de la Cour ett nytt album, och liksom Gimme Daggers är My Bones, Your Ashes strålande. Två videos har jag hittills sett från skivan, ”Hey You, Hell No” och ”Dead Hank”, så spana in dem också. Gimme Daggers kom ut …
Läs mer »

Kunde man lyssna till en science fiction-film istället för att se den, skulle den mycket väl kunna låta som det nya släppet med franska synthbandet Thee Hyphen. Eller band och band, mannen som skapat Organique är samme man som kallat sig Member U-0176 och Signal~Bruit, beroende på vilka konstellationer han …
Läs mer »

Vad sägs om lite högkvalitativ modern jazz i vintermörkret? Erik Palmberg är en ny bekantskap för min del, men han har gjort väldigt mycket musik tidigare i olika konstellationer, och är således ingen duvunge. Faces bjuder på mysiga melodier och jazz som inte kräver förkunskaper. Vissa jazzplattor och jazzmusiker är …
Läs mer »

Tjejerna i Spader Kung har utvecklats något enormt sedan skrammelpunkiga Arvet kom 2020. De har dessutom bytt stil till en mer postpunkig och mycket intressantare musikstil. Sången är bättre, musiken låter proffsigare. Jag säger bara Wow! Skivomslaget går i grönt, vitt och svart, medan vinylen är passande grönspräcklig, och albumet …
Läs mer »

Mörk musik, mörkt omslag, och mörka textteman bildar en skiva skapad av Divers och är som gjord för dessa likaledes mörka vinterkvällar. One Million Crystals tar avstamp i psykisk ohälsa och inre svärta, men söker också efter ljusglimtar i tillvaron. Jag läste någonstans på nätet att Divers varit i London …
Läs mer »