Division 7 – Långbro Feelin´

I och med Långbro Feelin´ har Division 7 gett ut sitt tredje studioalbum. Det är rätt rakt på sak rent musikaliskt. Popigt i regel men rockigt ibland, och det känns som att de flesta indiepopband drar åt det här hållet i nuläget, även om de mest spännande experimenterar mer än så här.

Hyllade och hajpade gitarrindiebandet Division 7 har sedan debuten 2017 bara vuxit och vuxit, fått med sig en allt större publik och på bara några få år har de gett ut tre studioalbum inklusive Långbro Feelin´, ett livealbum, och några ep. Sångaren Dara Hoel är en stor tillgång, levererar snygg och säker sång och skriver ofta utmärkta texter som ibland räddar mediokra låtar. Division 7 har naturligtvis sju personer i bandet och gruppen är som sagt framgångsrik, men jag tycker samtidigt att låtarna allt för ofta är lite ospännande. Det händer inget direkt överraskande rent musikaliskt och vissa refränger upprepas ibland väl mycket (”Huvudet högt” t.ex.) och väl länge. Men garanterat radiovänligt är det också med många snygga melodier, och det lär ju grabbarna vara väl medvetna om. Hantverket är dessutom snyggt och plattan utmärkt producerad av Axel Jonsson-Stridbeck och Gustav Erlandsson Holmqvist. Tre singlar från skivan har redan givits ut: ”Himlen i handen” som Thomas Stenström gästar på och som säkert har blivit en radioplåga vid det här laget(?), den rätt lugna ”Det stör mig” med sin kommersiellt gångbara refräng, och nyss nämnda ”Huvudet högt” vars tjatiga refräng jag hinner tröttna på innan låten närmar sig slutet. För oss som föredrar rockigare tongångar vill jag rekommendera ”Hellre att jag dör (än lever som du gör)” som med sitt tuffa och tyngre sound, samt stabila gitarriff, ger undertecknad en kick. Och ännu bättre, den nästan punkigt snabba ”Poppel & Ginkgo” med ”Ballroom blitz”-driv på trummorna – ni minns väl glamrockande The Sweets hit från 1973? Den låten bör ju ställa till kaos framför scenen under Division 7-konserterna, kan jag tänka mig.