Kanadensiskan Kim Erickson sjunger, spelar flygel och har antingen skrivit allting själv, eller så tolkar hon traditionella folksånger från Skottland, där hennes mor hade sina rötter. Undantaget är ”Full fathom five” som självaste William Shakespeare skrivit och som Pete Seeger tonsatt. Långt ifrån min sedvanliga värld av rock- och popmusik …
Läs mer »

Neongas utsöndras då stora stjärnor i universum kollapsar och dör. Tillsätter man elektricitet till gasen så glöder den och placeras den i glas kan man få fram färgat ljus, som i neonskyltar t.ex. Det är denna gas och dess effekter som inspirerade Lars Horntveth från Norge, men boendes i USA …
Läs mer »

Drömpop i all ära, men alltför ofta har genren en förmåga att kladda ihop, bli till anonym hissmusik, där man varken kan särskilja instrumenten eller uppfatta sången som annat än ordlöst nynnande. Christopher Duncan har lyckats undvika de värsta fällorna på debutalbumet Architect. Han är son till klassiskt skolade musiker …
Läs mer »

Åtta personer med en utmärkt sångare i spetsen gör sakral popmusik med svenska texter som både låter klassisk och modern på samma gång. Det blir svårt att värja sig i längden, så varför ens försöka? Bättre att ta in det glittrande solskenet, vårregnets vemod och de fina melodier som Hagaliden …
Läs mer »

Elliott Smith, född 1969, avliden 2003, och enligt de medverkande i dokumentärfilmen Heaven Adores You, en singersongwriter med legendstatus i stil med Nick Drake. Framtiden lär visa hur väl den profetian kommer stämma, men det är tveklöst så att han i alla fall påverkat – och fortfarande i hög grad …
Läs mer »

När Johan Baeckström från Daily Planet satsar på solokarriär blir resultatet 80-talistisk syntpop av den snälla sorten. Artisten sjunger utmärkt på Like Before, och nostalgikerna himlar himmelskt med ögonen. Själv saknar jag bett och svärta i en annars utmärkt framförd retrospektiv popuppvisning. Oh helga 80-tal, MTV och Yazoo, blippblopp och …
Läs mer »

The Darkness slog igenom 2003 med buller och bång då Permission To Land sålde platina och alla som inte hatade Justin Hawkins extrema sångkonster, gick omkring och nynnade på hits som ”I believe in a thing called love”, ”Growing on me” och singeln ”Christmas time (don´t let the bells end)”. …
Läs mer »

Det är sol, det är varmt, det är sommar med kall bärs och röka på balkongen när detta skrivs. Vad finns det för soundtrack som är bättre än reggae i den situationen? Just det, ingen. Paraden skivdebuterar med sin självbetitlade ep med svenska texter, och undertecknad gungar med som en …
Läs mer »

Humoristisk galenskap har varit en populär grej i det här landet sedan Philemon Arthur & The Dung, och säkert långt tidigare än så. Vanligt Folk framför texter som är fullkomligt vansinniga och blir inte detta framgångsrikt hos en större massa, lär det garanterat bli en kultsuccé bland festivalcampare och andra …
Läs mer »