Recensioner

Det finns tigrar i Falun och de lirar melankolisk, dansant electro med sång av Gabriella Åström som också trakterar synt. Tobias Andersson trakterar samma typ av tangentinstrument, samt gitarr, och bakom trummorna piskar Jonas Martinsson skinn. Tillsammans görs detta på albumet Vitriolic… och klubbneonen sprakar färggrann. Me The Tiger är …
Läs mer »

Avicii, eller Tim Bergling som Östermalmskillen egentligen heter, har toppat listor över hela världen, fyllt Globen ett par gånger, delat scen med Madonna, spelat på prins Carl Philips bröllop och tilldelats svenska regeringens Musikexportpris (jo, det finns faktiskt ett sådant…). De gigantiska kommersiella framgångarna i kombination med ett lättsamt, dunkande …
Läs mer »

Förra året spelade Auburn förband till självaste Jefferson Starship när dessa var ute på sin 40-årsturné i Storbrittanien. Samma år gav Auburn ut albumet Nashville, och nu är det alltså dags att följa upp den med Mixed Feelings. Och nej, jag får inga blandade känslor av plattan. Faktum är att …
Läs mer »

En springande häst, lika vit som Jack Tempchins hår och skägg, pryder skivomslaget till ep:n Room To Run. Plattan innehåller fyra spår och Tempchin har skrivit samtliga, antingen ensam eller tillsammans med någon annan. Är inte namnet bekant? Ni kommer strax kunna placera denna låtskrivare på den musikaliska kartan. Jack …
Läs mer »

Man har hört det förut. Alltför många gånger. Från Los Angeles sleazescen på 80-talet till Backyard Babies actionrock på 90-talet och Hardcore Superstar på 00-talet. Close Quarters medför inget nytt på sitt andra album, Always Alot, Never Little, och dessvärre inget eget heller. Staffan Österlind och Micke Fässberg har tillsammans …
Läs mer »

A-ha, Duran Duran och New Order släpper nya album inom loppet av en månad. Rör det sig om en referens till 1986? Nej, detta scenario utspelar sig faktiskt under hösten 2015. Hur står sig då new wave-legenderna trettio år efter sin kommersiella höjdpunkt? Var allt bättre förr? Nja… inte nödvändigtvis. …
Läs mer »

På 70-talet kunde en platta innehålla hur många olika stilar och längd på låtar som helst. Wornouts tycks ha tagit till sig det upplägget med The Art Of Losing. När man börjar lyssna på plattan anar man nämligen föga vad som komma skall! Det börjar med ”Anytime” och ”Worn Out …
Läs mer »

Hemkörd punkrock från Dead Pollys på Bullet For The Wicked, en platta ämnad som käftsmäll åt alla de som gillar att trycka ner andra för egen vinnings skull, mobbare, ledare utan empati och religiösa fanatiker som förstör verkligheten för oskyldiga människor. Dead Pollys sångare Nizze påminner mig en hel del …
Läs mer »

Lucifer´s Friend fick aldrig den framgång de förtjänade på 70-talet. Black Sabbath, Led Zeppelin, Deep Purple, Uriah Heep och många andra sprang förbi dem. En stor anledning är förmodligen att de bytte stil på var och varannan platta, vilket säkert skrämde iväg många lyssnare. Dock höll de länge hög kvalitet, …
Läs mer »

Kanadensiska Blurred Vision har fått Organized Insanity producerad av en annan kanadick, nämligen Terry Brown, välkänd för att ha jobbat med Rush, som ju också de är från Kanada. Blurred Vision har dock flyttat till London, agerat förband till Uriah Heep under några gig, och hoppas förmodligen på att slå …
Läs mer »