Recensioner

Doug Collins & The Receptionists lirar traditionell country och blandar ibland upp den med lite popmusik. Det låter ungefär som det gjorde på 60- och 70-talen, vilket i min bok var countrymusikens bästa era. På den tiden var plattorna omkring 30 minuter långa. Det är Too Late At Night också. …
Läs mer »

Galentos musik tycks inte ha några ramar eller gränser, går inte att fängsla inom en eller ett par genres, och mannen bakom instrumentalmusiken tycks ha hur mycket tid, fantasi och inspiration att skapa som helst. Katten har nio liv, med tanke på Galentos produktion tycks han ha många fler. Va …
Läs mer »

Kanadensiska Selina Martin är tillbaka med ett nytt album efter den utmärkta I’ve Been Picking Caruso’s Brain: I Think I Have The Information We Need To Make A New World från 2016. Det tar lång tid mellan Martins skivor, men så har hon också många järn i elden och ger …
Läs mer »

Qui Ne Sert Á Rien är en synthplatta, skapad av Pierre Pi (Komplex, Position Parallèlle och Communication Zèro) och Éric U0 (Celluloide, Thee Hyphen och Signal-Bruit) som tillsammans kallar sig La Machine. Ep:n innehåller 5 spår och är riktigt trevlig. La Machine låter sig inspireras av fantasyfilmer, b-filmer från 50-talet, …
Läs mer »

Spännande, experimentella och psykedeliska Phogg är tillbaka med ny musik, den här gången utgivet på ett gammalt hederligt kassettband. Omslaget till Centre Pièce är inte direkt vackert, men det säger en hel del om musiken som skapats den här gången.  Det är egentligen sjukt hur Gustav Frisk (bas, sång), Saman …
Läs mer »

Jonna Sandell är sångerskan här, Tommy Galento Nilsson sjunger också, samt att han lirar gitarr och bas. Även Gilbert Johansson står för vokala inslag samt spelar en hel uppsjö av instrument. Dessutom har trion diverse gästmusikanter till sin hjälp och alla dessa artisters förmågor har tillsammans utmynnat i 11 Songs. …
Läs mer »

Många är de popartister och rockband (Frank Zappa, Kiss, Metallica, Magnus Carlson, Kite, Accept, Elvis Costello, Deep Purple, John Denver, Dennis De Young, Nanci Griffith, etc, etc.) som lirat in plattor och gett konserter ihop med symfoniorkestrar. Få är de som lyckats göra något riktigt minnesvärt av det hela. En …
Läs mer »

Janne Svenssons nya fullängdare Bättre Dagar är ett rockigare, mer elektriskt och genremässigt bredare album än samtliga han gett ut tidigare. Dessutom sjunger denna 70-årige kompositör och textsmed bättre än någonsin förr på titelspåret. David Bowies Ziggy Stardust-album startar med låten ”Five years”, en ödslig och ödesmättad inledning till ett …
Läs mer »

När Råhypnos albumdebuterade med Do We Want It? 2018 kom plattan som en oväntad käftsmäll av mörker, smuts och romantikt vemod. Nu som först kommer uppföljaren What Is real? och mycket har förändrats sedan sist, även om skelettet är kvar. Jag har full förståelse för att ett band vill experimentera, …
Läs mer »

Morabeza Tobacco består av Gustav och Vanilla. De albumdebuterade 2019 med en självbetitlad platta och Shadow Of The Cherry är således gruppens uppföljare. Här mixas pop, disco och 80-tals syntig mjukfunk med en atmosfärisk, intim stillhet och lätt nostalgisk glans. När Morabeza Tobacco startar sitt album med instrumentala ”Sunset Subway” …
Läs mer »