Album

Eric Palmqwist har gett ut tre soloalbum och Ruben Engzell har byggt en studio på Södermalm där Once When We Were Birds har fötts fram. Gruppen EP´s Trailer Park har under tiden haft åtta års uppehåll, men nu är de alltså tillbaka med sitt sjätte studioalbum. I 90-talets början flyttade …
Läs mer »

Stor igenkänningsfaktor när Vogon Poetry nu är tillbaka med nytt material. Bandet har existerat sedan 2012 och gett ut fyra album, en remixplatta och ett gäng singlar och ep:n. Nu kan de lägga The Guide till sitt musikaliska CV också och fansen lär inte bli besvikna. Inledande ”Rocinante” är inte …
Läs mer »

KjellvanderTonbrukets förra album, Doom Country, var en grym platta, tung och lätt att falla pladask för när man kom in i den. Fossils är precis lika intagande och fascinerande. Här bjuds fem låtar att drunkna i gång efter annan. Oj, vilken växare Fossils är. Jag gillade den första gången jag …
Läs mer »

Country Songs är uppföljaren till H. Selfs kritikerrosade debutalbum som kom härom året. H. Self heter egentligen Henric Hammarbäck och har en lång musikalisk bana bakom sig och en ännu längre framför sig, får man hoppas.  Första gången jag såg Henric Hammarbäck live var med bandet Southern Skyline på Ulvsättra …
Läs mer »

Det mesta som planerats för Micke Herrström Skelett fick ställas in i februari 2020. Så också Vädret, skivan som getts ut bara några dagar innan pandemin slog till. Nu, tre år senare, har albumet kommit ut i snygg lila vinyl istället. När jag lägger på första sidan och sänker ner …
Läs mer »

Crosby Tyler har gjort sin mesta countryplatta hittills hävdar han, och så kan det mycket väl vara. Men det är ingen helt traditionell honky tonk han ägnar sig åt, utan snarare en rockig outlawcountry där gränserna ibland smälter samman. Den stora fördelen med Don´t Call The Law On Me är …
Läs mer »

Underjordens okrönta prästinna Memoria är tillbaka, nu med uppföljaren till 2019 års utmärkta Cravings och tro det eller inte, men From The Bones är precis lika mystisk och spännande som sin föregångare. Tess de la Cour och Rikard Lindh (Yvonne) har skapat det mesta på denna nya resa genom mörkret. …
Läs mer »

På sin förra platta Får Jag Vara Din Kille kompades Johan Airijoki av Malmfältens Rockklubb. På Gitarrer & Blåjeans står han återigen på egna ben som soloartist, men har viss instrumental hjälp av Gunnar Frick och Johan Håkansson, även om han spelar de flesta instrumenten själv. Johan Airijoki är ingen …
Läs mer »

Doug Collins & The Receptionists lirar traditionell country och blandar ibland upp den med lite popmusik. Det låter ungefär som det gjorde på 60- och 70-talen, vilket i min bok var countrymusikens bästa era. På den tiden var plattorna omkring 30 minuter långa. Det är Too Late At Night också. …
Läs mer »

Galentos musik tycks inte ha några ramar eller gränser, går inte att fängsla inom en eller ett par genres, och mannen bakom instrumentalmusiken tycks ha hur mycket tid, fantasi och inspiration att skapa som helst. Katten har nio liv, med tanke på Galentos produktion tycks han ha många fler. Va …
Läs mer »