Recensioner

Lillie West, en amerikanska som spenderat alldeles för mycket av sitt unga liv åt att kröka och knarka, känner inte längre igen sig i sitt debutalbum Sleepyhead. Det gör hon däremot i The Lamb, hennes nya platta med Lala Lala som handlar om att lära och om att lära om.    …
Läs mer »

I och med Digital Garbage har Mudhoney gett ut sin 10:e studioplatta och den är politisk, den är rätt ilsken, och det låter väldigt mycket Iggy Pop om väldigt många låtar. Det är vad som slår mig allra först när jag manglar plattan i cd-spelaren.  Seattles Mudhoney firar 30-årsjubileum i …
Läs mer »

Tyska syntpoparen och producenten Marius Lauber a.k.a. Roosevelt ger ut sin andra fullängdare i och med Young Romance. Vad som serveras är en tunn och alkoholfattig drink, vacker att se på kanske, men väldigt slick och ofarlig att dricka. Ja nästan lika oskyldig som saften på ett barnkalas.
Läs mer »

Självaste Madonna gästar Quavo, men kompisarna i Migos saknas.
Läs mer »

Säga vad man vill om Molly Burch, men den här Texas-tjejen har en röst som knockade mig direkt. Att First Flower sedan visar sig innehålla nästan enbart kanonlåtar gör inte saken sämre. First Flower är andra blomman i skivkatalogen, albumdebut gjorde Molly Burch förra året med Please Be Mine.  Jag …
Läs mer »

Marie-Hélène L. Delorme kommer från Montreal, men har låtit Meditations 1-2-3 inspirerats av en vistelse i Oaxaca i Mexico. Polissirener, djurläten och fågelsång på skivan kommer därifrån. Foxtrott, som Delorme kallar sig, skapar här en musikresa i det inre och yttre.  Foxtrott skivdebuterade med A Taller Us 2015, efter att …
Läs mer »

En bisarr klassiker på oranj vinyl.
Läs mer »

Tre män och tre kvinnor gör dansant popmusik tillsammans, delvis baserad på s.k. world music och det svänger, katten, det svänger som om det vore 1985. Matt Wignalls (som producerat Mando Diao och Cold War Kids) började jobba redan 2016 på att få ihop Wargirl och detta är resultatet.   …
Läs mer »

En kompis till mig menar att alla band från Australien är mer eller mindre bra. Jag håller inte med honom, men jag är tämligen övertygad om att han skulle hålla med mig om att The Sign tillhör dessa mer bra band, om han får nöjet att höra dem. C The …
Läs mer »

Tirzah har ingen brådska. Hon gör tillbakalutad indie-soul och experimentell R&B, men inriktar inte musiken på dansgolvet, såvida det inte är zombiedans på gång. Devotion är en modig platta på sitt sätt, men blir i längden lika seg som ett haschrus när det rökts för mycket och för länge.  I …
Läs mer »