Robert Ryttman

En simpel skribent som gillar allt från det enklaste enkla till det svåraste svåra, från det mjukaste mjuka till det hårdaste hårda!

Plexiphones – Break In The Clouds

Sex tyskar gör starkt brittiskinfluerad popmusik under namnet Plexiphones. Efter News From The Colonies (2012) och Electric (2016) är Break In The Clouds gruppens tredje album och det är en trevlig, melodiös samling låtar Plexiphones från Mönchengladbach lyckats skapa denna …

Läs mer »

Stilla Havet – Brinnande Horisont

Under tidigt 80-tal lät synthpopbanden väldigt unga och snälla, de var välfriserade och modernt klädda. Det var naturligt, artisterna var ofta väldigt unga. Stilla Havets lp Brinnande Horisont tar oss med tillbaka till den tiden, trots att bandmedlemmarna inte ens …

Läs mer »

Mike Granditsky – Post European Music

Post European Music är den tyngsta och mest mörka av Mike Granditskys skivor hittills. Synthar samsas med en jazzig saxofon, ettriga gitarrkomp och en atmosfär av nalkande undergång och Harmagedon. Det är en spännande och filmisk upplevelse att lyssna till …

Läs mer »

Memoria – Cravings

Välkommen till mörkret och Memoria, Tess de la Cours soloprojekt inom darkwave och postpunk. Cravings är hennes debutalbum under detta namn och det är en rejält djup resa ner under jorden hon tar lyssnaren med på, tillsammans med bland andra …

Läs mer »

Phogg – Mofeto: Mashine Adamkosh

Svamptuggande flygturer genom färggranna musikaliska världar kallade låtar och en skiva som – åtminstone delvis – handlar om miljöförstöring och ilskna robotar, kan det vara underhållande nog för herrskapet? I så fall bör Phoggs nya album Mofeto: Mashine Adamkosh stå …

Läs mer »