Dekad – A Distorted View

Bakom bandnamnet Dekad gömmer sig idag JB Lacassagne och A Distorted View är sjätte albumet i rad som ges ut under gruppnamnet. Ursprungligen var Dekad en trio, idag ett soloprojekt, och det har gått fyra år sedan förra plattan Nowhere Lines gavs ut.

JB Lacassagne har laddat A Distorted View med tio låtar och du behöver inte kunna ett ord franska för att hänga med i texterna. Samtliga sjungs nämligen på engelska och i cd-häftet kan du följa med i handlingen också. Denna lyrik är, liksom all musik, skriven och framförd av Lacassagne själv, men han har fått hjälp med viss produktion samt omslaget av Member U-0176 som ni kanske känner igen från Celluloide, Signal-Bruit och Thee Hyphen. Albumet börjar med ”Adrenaline”, en svängig låt baserad på stadig EBM-rytm men är melodiskt popig för övrigt, liksom de flesta låtar på den här plattan. Den följs upp med rätt vackra ”You Don´t” som handlar om förlorad kärlek, och ”Disconnected” som följer utspelar sig i en stressad, förvirrad tid eller sinnesstämning där sångaren är distanserad både från sig själv och personen han älskar. Även ”Hidden” är en rätt lugn låt, men i ”Welcome To My Nightmare” skruvas tempot upp något även om inte den vemodiga stämningen förändras så mycket. Det gör den däremot i ”I should have” som återigen baseras på EBM-grund, men utan att frångå det popiga anslaget och med en mörkare text. Med ”A minor fact” hamnar vi åter i det vackert stillsamma ”balladträsket” tills ”No human” rycker upp oss något med sitt skönt återkommande syntriff. Näst sist på plattan är bagatellen ”Crystal” och hela klabbet avslutas med snygga ”Time And Space”. Allt som allt innehåller A Distorted View lite för många lugna spår och sådana som går på halvfart. Det gör plattan lite sömnig emellanåt. Mer energi och ös hade inte skadat, men produktionen är fin, JB Lacassagnes sång fungerar bra och flertalet låtar tål att lyssnas på flera gånger.