Recensioner

Lil Wayne fastnar i development hell.
Läs mer »

Anna Margaret Michelle Calvi har haft en intensiv musikkarriär än så länge. Hon albumdebuterade 2011 med ett självbetitlat album, följde upp det med One Breath 2013 och nu, fem år senare, är det alltså dags för tematiska Hunter. Mellan sina soloskivor har Calvi gett ut en uppsjö av ep:n och …
Läs mer »

En schism om pengar uppstod mellan Mourn och deras gamla skivbolag Sones. Några av låtarna på Sorpresa Familia handlar om den saken, och det är en arg grupp ungdomar som lever ut sin ilska och frustration på detta, bandets tredje album. Mourn bildades av kompisarna Jazz Rodríguez Bueno och Carla …
Läs mer »

Tungt, mörkt och gitarrbaserat blir det då Michiganbandet Protomartyr ger sig hän i fyra nyskrivna låtar. Bandet har några fullängdare bakom sig, men den här gången nöjer de sig med en ep och medverkar på två av spåren gör Kelley Deal från The Breeders. Protomartyr består av Joe Casey (sång), …
Läs mer »

Redo för en psykedelisk rökare som inte bangar för några influenser? Bon Voyage är en speciell platta, mycket egensinnig, lekfull, lurig och knarkigt progressiv. Säga vad man vill om Melody´s Echo Chamber, men ingen lämnas oberörd i vilket fall som helst. Melody Prochet är fransyska, men förutom franska sjunger hon …
Läs mer »

Flasher från Washington DC är ett band bestående av tre restaurangarbetare som under den cirka halvtimme Constant Image varar, placerar sig musikaliskt någonstans mellan popig punk, new wave från en svunnen tid, och tämligen rak indierock. Constant Image innehåller några klara höjdpunkter så som ”Skim milk”, ”Punching up” och ”XYZ”, …
Läs mer »

Jon Hopkins har gett ut elektronisk musik på skiva sedan början av 2000-talet och Singularity är hans femte soloalbum. Skivan följer upp Immunity från 2013 som han slog igenom med. Musiken här är instrumental (med ett par undantag), till hälften ambient och till hälften dansant på modernt manér.  Jon Hopkins …
Läs mer »

Yvonne, Strip Music, två soloalbum, en dokumentärfilm och så nu, kronan på verket: Gimme Daggers. Här finns inslag som påminner om The Mission, The Cure, Orchestral Manoeuvres In The Dark, men främst är detta en egensinnig resa genom ljus och mörker. Bakom ratten sitter Henric De La Cour tillsammans med …
Läs mer »

Chicagorapparen Noname går i en jazzigare riktning.
Läs mer »

Innan jag lyssnade på Do We Want It? trodde jag att Råhypnos, på grund av det coola namnet, skulle lira EBM eller psykedelisk rock eller något annat som bygger upp ett hypnotiskt, intensivt driv eller hårt flum. Så är inte fallet. Råhypnos mixar istället dark wave med rock och electro …
Läs mer »