Album

När Janne Jarvis (f.d. Warrior Soul, Hate Gallery, Radiator) bjuder upp till dödsdans under eget namn är det med 7 låtar och en speltid på knappt halvtimmen som gäller. Nightline handlar om mörkret i världen och mörkret inombords, så förvänta er inga glättiga slagdängor och lättsamma regn av glittrig konfetti …
Läs mer »

Jonathan Meiburg från Shearwater och Emily Cross samt Dan Duszynski från bandet Cross Record har slagit sig ihop under namnet Loma. Albumet med samma namn är trions första och det är en sparsmakad, drömsk och lugn musik gruppen debuterar med. Loma kommer från Texas och det är Emily Cross stillsamma …
Läs mer »

Calexicos nya album är inspelat i norra Kalifornien och innehåller femton poplåtar, mer eller mindre. Den mexikanska mariachi- och westernfilmsmusik de gjort sig kända för lyser rätt mycket med sin frånvaro här, men The Thread That Keeps Us är likväl en trevlig upplevelse. Inga spår på The Thread That Keeps …
Läs mer »

Folksångerskan Kyle Carey är tillbaka med en ny platta och hon håller stilen. The Art Of Forgetting är minst lika bra som föregångarna Monongah och North Star, så det finns ingen orsak att bli besviken. Tvärtom: Carey har gjort det igen!  The Art Of Forgetting startar keltiskt med det vemodigt …
Läs mer »

Indivisibility är titeln på en ny, grym platta med bröderna Anders och Staffan Ljunggren. Under namnet Trummor & Orgel fortsätter de att utforska sina instruments möjligheter, men framförallt har de komponerat och framfört nio nya lyckade låtar. Första gången jag såg Trummor & Orgel live (någonting jag rekommenderar alla att …
Läs mer »

Jérôme Reuter är en pålitlig leverantör av ny musik, nya låtar och nya skivor. Hall Of Thatch är Romes 11:e album på nästan lika många år, men aldrig tidigare har han väl låtit så här genommörk, tung, gotisk, personlig och rakt på sak? Romes skivor är vanligtvis baserade på något …
Läs mer »

The House innehåller 14 låtar som framförs på 37 minuter. Det ger dem en genomsnittlig speltid på 2.64 minuter vardera. Porches, eller Aaron Maine som dem blonderade New York-bon med den förvrängda sångrösten heter, har skapat en ojämn och ärligt talat – väldigt trist – platta. The House ger mig …
Läs mer »

Lite besviken blir man när Los Wrangos ger ut sin första fullängdare och hälften av materialet på den är återvunnet från singeln El Dorado och ep:n Southwest Bound And Down som kom 2015. Samtidigt skriver och framför bandet skitbra låtar, och lite nytt blir det ju även för de inbitna …
Läs mer »

När Gregg Stewarts två nya plattor landade här hade jag ingen aning om vem den skäggige amerikanen var. Jag satte på hans självbetitlade album och föll redan inledningsvis då låten ”R is for Rockstar” dånade ur högtalarna. Därefter fortsatte intresset att svälla. Gregg Stewart rör sig inom ett tämligen traditionellt …
Läs mer »

Det grämde mig när Spark! och Wulfband lirade på Debaser, dagen efter julafton, och jag missade dem. Det grämer mig ännu mer nu, så här i efterhand, då jag lyssnar på Revolter: gruppens andra, explosiva och humoristiska bodypunkplatta. Det maskerade Wulfband albumdebuterade 2014 och det hade varit kul att se …
Läs mer »