Med en karriär som sträcker sig över tre decennier, kantad av både framgångar och utmaningar, är Erika tillbaka med nytt album, United States of Erika.
Det nya albumet släpps 1 november och är det åttonde i ordningen sedan debuten Cold Winter Night med jättehiten ”Together We’re Lost” 1990. De som kan sin 90-talsmusikhistoria vet att det blev flera hits och många samarbeten med andra artister, parallellt med låtskrivande för andra.
– Jag hade ett långt uppehåll i början av 2000-talet då mina barn var små och jag plågades av stalkers, då bodde jag på en bondgård och sysslade mest med journalistik. Det var även mitt värv i de 100 avsnitt av intervjupodden Rock Böttom 2017-2019 som jag startade ihop med ikonen Anders Tengner. Alla avsnitt finns på Spotify om någon missat detta. Därefter gjorde jag YouTube-showen DecibelTV i flera år, fram tills min kollega Hempa Koelman hastigt avled i augusti. Min sjunde skiva kom 2020, Remedy For Sobriety, samma vecka som pandemin bröt ut, berättar Erika.
Glam och hair
På de senare albumen är det en råare och hårdare Erika man får jämfört med den välstädade AOR som gällde innan uppehållet, men fortfarande med samma starka melodier. Just Remedy For Sobriety blev förstås sorgligt ouppmärksammad på grund av det rådande läget.Precis som föregångaren Deaf, Dumb & Blonde innehåller den flera starka glam/hair metal-spår som flirtar friskt med genrernas äldre storhetstider samtidigt som progressiva ingredienser placerar plattans sound i nuet.
Från nya albumet har tre singlar släppts och så långt anar man power metal-influenser, om än fortfarande med en fot kvar i den klassiska 90-talshårdrocken.
– Jag hade en ganska klar målbild när jag påbörjade projektet men den bilden har såklart mognat, eller kanske omognat, haha… under arbetets gång. Hjärtskärande hårdrockballader som man skriksjunger till på efterfesten och melodisk metal som man sjunger till på förfesten.
Klassisk power ballad
En av singlarna, ”Sugarcoated”, är ett tydligt exempel på klassisk power ballad, en låtgenre som görs alldeles för lite av idag om man frågar undertecknad. Även kriteriet hjärtskärande fylls upp av en personlig text som handlar om medberoende.
– Den handlar om den där tunna gränsen mellan att vara stödjande och att vara en möjliggörare, berättar hon.
Albumet har haft en tydlig riktning från början och under skaparprocessen liknar hon den vid en levande organism.
– Jag har ramen klar, vilka låtidéer jag vill använda från min byrålåda och från andra co-writers. Sen skriver vi nytt, skriver om någon idé, och så vidare. Inte sällan tar då den här organismen en lite annan form under arbetets gång. Jag ville låta min idé om bombastisk produktion löpa fritt. Jag har öst på med det jag gillar, som ”Baccarastråkar”, cello och flygelbas till exempel, berättar hon.
– More is more, lägger hon till med ett leende, och man kan anta att det är ett medvetet återbruk av det välkända citatet från första ex-mannen Yngvie Malmsteen.
Bekräftar turné
Dessutom har det hintats i sociala medier om en turné – i så fall den första på många år. Något som Erika nu bekräftar för Zero.
– Ja, det blir turné nästa år. Jag har ju en diger back catalogue av hits så det blir inte bara nya låtar då, för det är något jag själv kan störa mig på när jag ser konserter. Vi artister är ju där för att underhålla publiken!
Och uppmaningen till fansen är tydlig – ta gärna ett snack med lokala arrangörer.
– Vill du se mig live där du bor? Tala om det för lokala klubben eller festivalen! En bokare kan bara boka gig där en artist är efterfrågad av en arrangör, simple as that. Vi artister är en rätt maktlös länk i den kedjan, det är ju bra om fans förstår det. ”Varför spelar ni aldrig här” och så vidare – jo, det beror på att er lokala konsertarrangör hatar hårdrock… eller blondiner, haha!