Vem vågade, för ett par år sedan, tro att det skulle komma ett nytt Boytronic-album? De flesta, inklusive bandmedlemmarna själva, hade mer eller mindre gett upp hoppet. Men slumpen ville elektropopfantomerna från Hamburg väl och nu sitter vi här med en liten popjuvel. Zero ville naturligtvis veta mer och bad Hayo Lewerentz berätta om det efterlängtade comeback-albumet Jewel.
Hej, Hayo, och tack för att du tar dig tid att svara på några snabba frågor! Låt oss dyka rakt ner i Boytronics nya album. Varför heter det egentligen Jewel?
– Det började med att vi skrev en låt som vi kallade “Jewel” och ju mer vi smakade på ordet, desto mer kände vi att det var slagkraftigt och även passade som albumtitel. Dessutom är det här albumet en liten juvel för oss. Det känns nämligen som något värdefullt som dök upp i våra liv av en slump.
Ska det förstås som att ni egentligen inte alls hade tänkt göra ett album?
– Ja, precis. Både Ingo Hauss och jag trodde att Boytronic var ett avslutat kapitel. För ett par år sedan såg nämligen allt ganska mörkt ut. Holger Wobker, som var Boytronics originalsångare, hade lämnat bandet. Ovanpå det hade både Ingo och jag en massa andra bollar i luften. Inte minst med technoprojektet U96, som förresten också snart släpper en ny skiva. Men en märklig sak inträffade när Ingo och jag var i studion och testade nya idéer den engelske sångaren James Knights, som låg på mitt skivbolag med sitt band Scarlet Soho. Vi märkte att musiken vi lekte fram lät väldigt mycket Boytronic och att James röst passade perfekt i sammanhanget. Så vi bestämde oss för att göra ett nytt Boytronic-album, trots allt, med James bakom mikrofonen. Allt skedde väldigt spontant och utan något genomtänkt koncept.
Är James fullvärdig medlem i Boytronic eller betraktar Ingo och du honom snarare som “gästsångare”?
– Jag skulle säga att han är fullvärdig medlem och att Boytronic modell 2017 är en trio. James har inte bidragit speciellt mycket till låtskrivandet än, men han är en fantastisk sångare och har färgat soundet med sina kreativa idéer. Dessutom fyller James ytterligare en viktig funktion, eftersom han är en karismatisk frontman och vi för första gången i Boytronics långa bandhistoria är ute och spelar live. Nästa år har vi faktiskt en hel turné inplanerad! Så James har en viktig position i dagens Boytronic och mycket talar för att han kommer att bli än mer involverad i framtiden.
Ni släppte nyligen singeln “The Universe” som aptitretare inför albumet. Varför valde ni just den låten och vilken funktion har egentligen en singel i dagens digitala musikklimat?
– Vi övervägde först att släppa en annan låt, “Mad Love”, som singel, men bestämde oss efter lite funderande för “The Universe”, då den har en stark melodi och gör sig bra på radio. Samtidigt finns det något suggestivt och lite annorlunda med “The Universe”, som gör att den sticker ut. Jag är övertygad att singlar fortfarande fyller en funktion. De visar att man är på gång och höjer förväntningarna inför fullängdaren. “The Universe” är ett trumslag som förkunnar att Boytronic är tillbaka på allvar!
Finns det annars några låtar på Jewel som ligger er speciellt varmt om hjärtat?
– Öppningsspåret “Time After Midnight”. Det var den första låten som vi spelade in tillsammans med James. Allt kändes rätt från första början och vi förstod direkt att det fanns mycket potential i det här samarbetet. “Time After Midnight” sätter inte bara tonen på det nya albumet, utan satte tonen för hela dagens upplaga av Boytronic.
Vad har ni för förhoppningar med Jewel?
– Topplisteplaceringar över hela planeten, ett par guldskivor och en plats i The Rock and Roll Hall of Fame, haha. Nej, skämt åsido, så hoppas vi bara att plattan kommer att uppskattas av Boytronic-fansen. Självklart ser vi gärna också att ett par nya, yngre lyssnare upptäcker oss. Vi vill inte vara ett band som bara spelar gamla hits på åttiotalsfester. Naturligtvis gillar vi de gamla örhängena, men Boytronic handlar inte enbart om nostalgi. Vi vill kombinera gammalt med nytt och Jewel är en bra popskiva.
Tycker du att Boytronic har ett unikt sound och hur känner man i så fall igen en “typisk Lewerentz-Hauss-produktion”?
– Ja, även om Boytronic haft många olika medlemmar under årens lopp, så tycker jag faktiskt att man kan se en röd tråd och prata om ett speciellt sound. Vi är ett elektroniskt band och vi älskar syntljud. På den punkten råder inga tvivel. Elektronisk pop är och kommer alltid att förbli det bästa uttryckssättet för Boytronic! Vi är även svaga för storslagna och lite sentimentala stämningar. Ovanpå det gärna ett dansant beat. Men samtidigt är vi hela tiden öppna för nya experiment och vill förädla vårt hantverk.
Jobbar ni helst med gamla analoga maskiner eller är det mjukvara som gäller nuförtiden?
– Både och. För oss är inte utrustningen det intressanta, utan hur man använder den. Vi är mycket noga med att musiken ska ha en levande känsla. Datorer är fina hjälpmedel, men i slutändan är det människor som gör kulturen intressant och njutbar.
Instämmer ni alltså i Brian Enos filosofi “Rely on your mistakes”? Eno integrerar gärna eventuella fel och störningar som kan uppstå under inspelningarna. På så sätt får musiken ett eget liv och kan gå i nya och oväntade riktningar…
– Precis så jobbar faktiskt vi också. Musik, även om den är helt elektronisk, måste ha en organisk kvalitet. Det får inte låta allt för exakt eller perfekt. Slumpen är alltid ett instrument när Boytronic befinner sig i studion! Brian Eno är förresten en av våra stora förebilder. Han har inte bara gjort fin musik i Roxy Music och på sina soloskivor, utan är dessutom en trollkarl som producent och har lyft U2 och Coldplay till nya höjder. Kanske skulle han kunna producera ett Boytronic-album en dag? Det hade varit en dröm…
Vill ni avslutningsvis hälsa era svenska fans något?
– Det har alltid funnits en speciell koppling mellan Boytronic och Sverige. De svenska fansen har varit oerhört trogna och gett oss en massa underbart stöd under åren. Konserten på Electronic Summer i Göteborg i somras var en riktig höjdare, så vi ser verkligen fram emot att komma tillbaka och spela snart igen. Hur är det nu man säger? Jo, just det: Schweden – vi älskar dig!
Läs Zeros färska intervju med James Knights, där han bland annat diskuterar Jewel, här.