David Bowie – Bowie Legacy

Man skulle utan större svårigheter kunna skriva en universitetsuppsats om Bowie-samlingar. Om de nu erbjöd kurser i ”Bowielogi” i Lund eller Uppsala, vill säga.

Hur många samlingsskivor med David Bowie finns det egentligen? Tja, minst 50 officiella och förmodligen nästan lika många bootlegs. Bland de mest kända kan nämnas Changesbowie, The Singles Collection (1993) och Best of Bowie (2002).

De flesta Bowie-kompilationer tar avstamp i ”Space Oddity”, fortsätter med ”Changes”, ”Life on Mars”, ”Fame”, ”Heroes” och ”Let’s Dance” för att avslutas med några moderna låtar.

Men det finns även ett par mer utmanande samlingar. Som Rarest One Bowie (1995, som innehåller ett par oväntade covers), Bowie at the Beeb (2000, som bjuder på fina BBC-versioner av tidiga låtar), All Saints (2001, som koncentrerar sig på Bowies ambienta instrumentalexperiment) och The Collection (2005, som enbart innehåller underskattade albumspår).

Mest spännande är dock den 70 låtar långa 4-CD-boxen Sound + Vision, som bjuder på en nästan osannolik godisblandning. Allt från välsmakande skåpmat (”Ashes to Ashes” och ”Wild is the Wind”) till omsorgsfullt utvalda albumspår (”Big Brother” och ”Sons of a Silent Age”), liveinspelningar, demoversioner, Tin Machine-rockande, udda remixer och några svåråtkomliga rariteter (som Bruce Springsteen-covern ”It’s Hard to be a Saint in the City”, Young Americans-utkastet ”After Today” och den tyska singeln ”Helden”).

Ett hedersutnämnande tilldelas även ISelect (2008), där Bowie personligen valt ut 12 låtar från sin makalösa katalog. Att ”The Bewlay Brothers” (som refererar till Bowies halvbror) och ”Loving the Alien” (som var Mrs. Bowies favoritlåt) är med känns föga förvånande. Däremot är det ett mysterium i klass med Loch Ness-odjuret att ”Time Will Crawl”, från dunderfloppen Never Let Me Down, lyckades nästla sig in i det heliga dussinet.

Häromåret släpptes den utmärkta Nothing Has Changed, med en spännvidd från 1964 till 2014, i både en dubbel- och en trippel-cd-utgåva. Dagens recensionsskiva, Bowie Legacy, är i hög utsträckning en lätt reviderad version av Nothing Has Changed-dubbeln.

Bara fyra låtar skiljer faktiskt de båda samlingarna åt. På Bowie Legacy har “Love Is Lost” (DFA-remixen) och originalversionen av ”Sue (Or in a Season of Crime)” fått lämna plats för de båda Blackstar-låtarna ”Lazarus” och ”I Can’t Give Everything Away”. Vi får även en ny mix av ”Life on Mars” och, som bonus, ”Slow Burn” från 2002 års hyllade Heathen.

Gör då dessa rockader Bowie Legacy till en bättre samling än Nothing Has Changed-dubbeln? Nja, det är nog mer eller mindre jämt skägg. Visst är det trevligt att få in ”Lazarus” (en strålande avslutning på Bowies karriär) och underskattade ”Slow Burn”, men både “Love Is Lost” och ”Sue (Or in a Season of Crime)” saknas faktiskt. Nymixen av ”Life on Mars” är, föga förvånande, ingen drastisk omarbetning. Det har varken tillförts dubstep-rytmer eller kvinnlig rap, utan det handlar bara om en något mer avskalad version. Man målar liksom inte om Sixtinska kapellet. ”I Can’t Give Everything Away” känns avslutningsvis som en inkvoterad låt, som bara kvalat sig in i det starka startfältet för att den kommer från Bowies sista skiva.

Vad kan man då säga om Bowie Legacy? Behöver världen ytterligare en Bowie-samling och i synnerhet en som är så extremt lik Nothing Has Changed? Tja, inte nödvändigtvis. Onekligen är det trevligt med ytterligare en hyllning till denne geniale man, som förändrade musikhistorien många gånger om. Tvivelsutan innehåller Bowie Legacy även en väldig massa fantastisk musik. 39 mer eller mindre lysande låtar. Samt hyfsade ”I Can’t Give Everything Away”. Så mycket briljant kultur för 150 kronor är väl investerade pengar. Men man kan precis lika gärna lägga sin tid och sina surt förvärvade slantar på Nothing Has Changed.