Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Efter fyrtiofem år i nattens tjänst släpper Sveriges främsta new wave-band, Lustans Lakejer, nu sitt allra första livealbum. Hotell innehåller tjugoen låtar inspelade under olika konserter och fångar ett band som fortfarande rör sig obehindrat mellan svalt vemod och pulserande elegans. Vissa av inspelningarna hör till de sista som gjordes med Tom Wolgers före hans bortgång och på albumet medverkar även Richard Barbieri från Japan. Resultatet är både en levande ögonblicksbild av bandets scenenergi och ett dokument över en epok i svensk pophistoria. Zero Magazine tog tillfället i akt att växla några ord med Johan Kinde.
Efter fyrtio år var det dags
Hej, Johan, och tack för att du tagit dig tid att svara på några frågor! Hur kommer det sig att ni, vid just denna tidpunkt i bandets historia, bestämde er för att släppa ett livealbum med Lustans Lakejer?
– Vi kände att det, efter över fyrtio år som band, var på tiden! När vi dessutom hade spelat in så många konserter med så varierande låtar tyckte vi att det fanns tillräckligt med material för att göra ett album som visade hur mångfacetterade Lustans Lakejer är, samtidigt som det lyfter fram vad som är speciellt med bandet.
Varifrån kommer albumtiteln?
– Titeln ”Hotell” kommer faktiskt från neonskylten på omslagsbilden, som jag passerat ofta och gillar skarpt. Till sist tänkte jag att det skulle vara en bra titel på ett livealbum, eftersom vi har bott på så otroligt många hotell under alla år på turné. Så skylten gav i viss mån inspiration både till titeln och till att göra själva livealbumet!
I höstas släppte ni “Paradisets portar” som aptitretare inför Hotell. Varför valde ni just den låten?
– Vi valde den dels för att vi tycker att liveversionen blev riktigt bra och dels för att det i somras gavs ut en bok av Henrik Tord som heter “Vår tid är över”, där titeln är hämtad från första raden på “Paradisets portar” och där Lustans Lakejer är väldigt viktiga i huvudpersonernas liv. Det första som händer i boken är att den manliga protagonisten sjunger på låtens första vers samtidigt som han, tidsenligt för 1982, lyssnar på den i sin Walkman. Sedan har “Paradisets portar” en speciell plats i mitt hjärta. Jag skrev den till min dåvarande flickvän och det var den sista låten som Tom och jag komponerade till Uppdrag i Genève.
Att döda några darlings
Var det svårt att hitta rätt kombination av låtar till en liveskiva när Lustans Lakejer har en så diger och varierad katalog?
– Ja, det var faktiskt en utmaning. Det gällde att hitta en balans mellan vilka låtar vi tyckte lät bra på liveinspelningarna, vilka som fansen helst ville ha med och vilka som hade mycket publikrespons. Hotell består av låtar inspelade mellan 2017 och 2025, bland annat från de konserter vi gjorde med Richard Barbieri, från vårt fantastiska “100”-årsjublieum på Cirkus och från några av de sista spelningarna som Tom Wolgers gjorde med oss. På skivan medverkar också Lisen Rylander-Löve, som spelar saxofon på låtarna från En Plats i Solen-turnén, Gustav Bendt som spelar saxofon på ”Nyhetens Behag” samt Lisa Lindahl på keyboards och kör på ”Här & Nu”. Jag tycker att vi till slut lyckades hitta en bra avvägning mellan hits, personliga favoriter och mer oväntade spår. Men trots att vi valde att göra ett dubbelalbum fick vi faktiskt ”döda några darlings”. Vi får väl se vad som händer med materialet som inte kom med. Kanske får vi göra Hotell 2 om något år, haha.
Hur skulle du beskriva dagens Lustans Lakejer som liveband?
– Vår styrka är att vi fortfarande är hungriga och passionerade för musiken vi gör, samtidigt som vi nu givetvis är mer rutinerade och vana att stå på scen. Många som inte har sett oss på länge blir förvånade över hur mycket energi vi fortfarande utstrålar. De kan ibland ha sett artister ur vår generation sakna den där lågan och intensiteten som jag tycker att vi fortfarande har.
Vad är det bästa med att stå på scen och framföra sina verk i jämförelse med andra delar av jobbet, som låtskrivande och studio?
– I jämförelse med att vara i en studio finns det både för- och nackdelar. Missar du något live kan du inte ta om det, vilket du kan göra i en studio, men där kan det ibland vara svårt att få fram spontaniteten och fräschören som finns i ett liveframträdande. Låtskrivandet upplever jag som något helt annat. Där skapar man något helt nytt ur ingenting, vilket är är en underbar känsla, så det är en sorts treenighet: Du skriver något nytt, realiserar dessa tankar i studion och får publikens gensvar på det du skapat när du framför det live. Jag skulle inte vilja vara utan någon av dessa processer.
Hur mycket av det vi hör på Hotell är “rått” och hur mycket är efterbearbetat i studion?
– Ytterst lite är ”omgjort” i studion, förutom att vi putsat till någon enstaka sångrad. På något ställe har vi också klippt ner längden på min presentation av bandet, om den varit mitt i en låt, eftersom det är något som kanske bara är kul att lyssna på en eller två gånger. Vi har också använt filter och liknande för att få instrument och sång att låta så bra som möjligt, men det gör man ju även på en vanlig studioproduktion. Så på det stora hela låter det mesta som det gjorde under liveframträdandena.
Finns det något ögonblick på skivan där publiken gjorde en låt speciell?
– Det finns flera ställen där man hör hur exalterade fansen är, men det är mest uppenbart på de sista refrängerna på ”Diamanter” och ”Läppar Tiger, Ögon Talar”. Så brukar det vara på varje konsert vi gör. Helt fantastiskt!
Tillbaka till scenen
Vad händer mer i vår för Lustans Lakejer?
– Just nu ser vi fram emot konserterna på Nalen den 21 mars och Pustervik den 11 april. Efter att ha suttit i studion och mixat liveinspelningar en längre tid ska det bli underbart att få stå på scen, möta våra fans och framföra låtarna live igen!
Fredagen den 27 februari, klockan 17-18, signerar Lustans Lakejer skivor på Pet Sounds på Skånegatan i Stockholm. Titta förbi och införskaffa dubbelvinylen eller dubbel-cd:n.
LUSTANS LAKEJER, HOTELL LIVE, BILJETTER:
Läs gärna mer om Lustans Lakejers långa och spännande karriär i Zero Magazines djupintervju här.
