Svart Tulpan blommar ut – debutalbumet är här

Vad händer när en rutinerad musiker släpper taget om alla band, både bildligt och bokstavligt, och istället följer impulsen rakt ut i det okända? Med debutalbumet Svart Tulpan visar Anders Ericsson exakt det.

Efter fem singlar, flera remixar och ett växande följe är det dags för nästa steg. I dagarna släpptes albumet Svart Tulpan, en samling svenska poplåtar som blandar personliga texter och poppigt driv. En solodebut som rör sig mellan stilla stunder och melodier som lyfter.

Anders Ericsson, mest känd som gitarrist i Lustans Lakejer och tidigare verksam med bland andra Ratata, Orup och Ubangi, är nu helt i förarsätet. Från att först ha dolt sin identitet bakom projektets namn, står han nu tydligt i centrum. Det var också just den där initiala anonymiteten som väckte min nyfikenhet. När första låten kom lät rösten ovanligt ung, vilket gjorde det extra spännande när det visade sig vara en veteran bakom mikrofonen.

– När jag skrev de här låtarna dök det upp minnesbilder jag inte visste att jag bar på. De kom med musiken, nästan av sig själva, säger Anders Ericsson och fortsätter:

– Många av låtarna poppade upp i mitt huvud i vargtimmen. Istället för att somna om så gick jag upp och fäste ner dem.

Albumet bjuder på tio spår, däribland ”Pojkvänsjeans”, ”Som folk är mest” och ”Nu när vi ändå talar om döden” som redan hunnit göra avtryck. Mauro Scoccos remix av sistnämnda låt gav den känslan av en bortglömd 80-talsklassiker. Peo Thyrén (Noice) satte ett punkigt avtryck på ”Pojkvänsjeans”, medan Red Cell och Lustans Lakejer också lämnat sina tolkningar.

Sammantaget är Svart Tulpan en popskiva i ordets bästa bemärkelse. Den vågar vara melodisk utan att bli banal, personlig utan att bli privat. Ett slags “indie yacht rock”, som någon uttryckte det – vemod möter elegans.

Men det finns också material utanför albumet som förtjänar sin plats i berättelsen. Den digitala singeln ”Glöm mig, Luleå”, ett samarbete med Bebe Risenfors (Tom Waits, Elvis Costello), visar en annan sida av Svart Tulpan – mer avskalad, mer sårbar. Här kommer Anders röst ännu närmare, med tydliga vibbar av John Holm. En fristående låt, men i allra högsta grad en del av helheten.

Zero Music Magazine kallade Svart Tulpan för ett av årets mest spännande nytillskott tidigare i år. Med det här albumet bekräftas den känslan. Det här är inte bara ett projekt, utan en röst som förtjänar att höras. Och inte minst: att lyssnas på. På riktigt.

🎧 Extra lyssningstips: Missa inte ”Glöm mig, Luleå” – den kanske mest hudnära låten i hela Svart Tulpans katalog.