Betyg - 9
9
Utmärkt, smakfull och melodiös urban pop av tidlös sort.

Svart Tulpan är inte bara en popgrupp, bildad 2023, Svart Tulpan är också Anders Ericssons alter ego. Sist men inte minst är Svart Tulpan också en nyutkommen lp-skiva med svenska texter, lika snyggt och enkelt designad som musiken låter.
Såväl omslag som själva vinylen går i en skala från ljusgrått till svart. När man öppnar det uppvikbara konvolutet finns där samtliga sångtexter att läsa. Tjusigt, tjusigt! Likaså är Svart Tulpans skimrande poplåtar snygga med sina fina melodier och Anders Ericsson (gitarrist i Lustans Lakejer sedan -83, f.d. Ubangi, Ratata etc.) har en väldigt behaglig sångröst. Hans texter förmedlar ofta en (mer eller mindre) melankolisk känsla, vilket påminner mig lite om John Foxx och Bryan Ferrys elegans. Kalla musiken för new wave, neoklassisk pop, indiepop eller whatever, men likväl som den ger en vag Dèja Vu-upplevelse från 80-talet låter den högst modern. Vilka låtar är bäst då? Svårt att säga. Sedan jag fick lp:n i min hand har favoriterna redan bytts ut några gånger, vilket säger en hel del om den höga kvalitet som genomsyrar materialet. Men just nu är nog ”Samarkand” med sin försomriga text om längtan efter att andas och dra vidare, min största favorit. Även souliga ”Vi har satt en son till världen” ligger väldigt bra till. Givetvis har även välkända spår som ”Svart tulpan”, ”Nu när vi ändå talar om döden”, ”Pojkvänsjeans” och ”Som folk är mest” sina givna platser vid tronen. Det vore ju närmast ett helgerån om de inte var med på plattan. För min del känns dock materialet som jag inte hade hört en massa gånger tidigare mest spännande. Låtar som ”Sally”, ”Låt mig underhålla dig” och episkt avslutande ”Glöm inte bort att andas”, med Max Lorentz Mike Garson-liknande pianospel, är fantastisk. Faktum är att nästan alla låtar här förtjänar att bli hits och radioplågor. Två saker med denna platta gör mig dock fundersam: musikerna och låtskrivarnas namn står inte i konvolutet och den fina pärlan ”Glöm mig, Luleå” finns inte med. Varför? Synd, men inget jag gråter över när jag lirar denna fullträff.