Thursday , June 24 2021

Lillebror – tackar för sig med avskedsskivan “Undergångsserenad”

Efter mer än tolv produktiva år tillsammans har Ängelholms stoltheter, Lillebror, nått vägs ände. Men de slutar med flaggan i topp. Janne Kristiansson berättar om avskedsskivan, Undergångsserenad, och vad som händer framöver. 

Hej, Janne, och tack för att du tar dig tid att svara på några frågor! Vi sitter här med ert femte studioalbum, Undergångsserenad, som tråkigt nog även blir ert sista. Hur kommer detta sig och hur föddes tanken att släppa en avskedsskiva?
– Vi började glida isär efter vårt förra album. Mänskliga relationer är alltid komplicerade och om man är fyra ganska viljestarka personer kan det bli extra svårt. I början var våra olikheter vår styrka, men på sikt ledde de snarare till problem. Kort sagt hade vi olika tankar om Lillebrors framtid. Detta, i kombination med olika personligheter och skilda livsstilar, skapade en dålig stämning. Tyvärr lyckades vi inte vända den negativa spiralen och tog därför beslutet att lägga ner. Men eftersom vi hade många bra låtskisser på lager, så sa vi ”låt oss spela in en sista platta och få en snygg avslutning”. Att sluta på topp är ju roligare än att bara blekna bort. 

Hur skulle du beskriva Undergångsserenad i jämförelse med era tidigare skivor?
– Musikaliskt är den ganska varierad och innehåller inslag av både progressiv rock och industriella stämningar. Textmässigt är det en mycket mörk historia. Andreas texter beskriver trasiga relationer och alltings förgänglighet. Vi spelade in den i studio Mansarda i Helsingborg och blev mycket nöjda med hur soundet både fångar albumtiteln och understryker att det är vår svanesång. 

Precis som alla era fullängdare, så är Undergångsserenad en skiva som satsar på kvalitet framför kvantitet. Ni bjuder på åtta låtar som tickar in på en dryg halvtimme.
– Precis. Vi tycker om det klassiska albumkonceptet från sextio- och sjuttiotalet. Skivan ska hellre vara för kort än för lång. Lyssnaren får inte bli uttråkad, utan ska önska sig mer.

Kommer Undergångsserenad att släppas fysiskt?
– Ja, vid sidan av strömningsportalerna ger vi ut en strängt limiterad upplaga på 100 vinyler, som kommer att säljas i utvalda skivaffärer i Skåne. 

Har du några personliga favoritlåtar på Undergångsserenad?
– Singeln ”A Day Is Done” är en stark rocklåt med bra driv. Jag är även svag för industrivibbarna i instrumentella ”Sönderfall”. I mitt tycke är Undergångsserenad ett dynamiskt album med många potentiella favoriter, beroende på ens dagsform. 

Undergångsserenad har ett mycket snyggt skivomslag. Motivet, med robotar som vandrar mot sin död, väcker många frågor. Kan du berätta lite om konstnären och vad bilden symboliserar? 
– Eftersom det är vår sista skiva, så bestämde vi oss för att slå på stort. Vi kontaktade Martin Ander, som är känd som skateboardgrafiker, men även har gjort affischer åt artister som Håkan Hellström och Ison & Fille. Hans bilder brukar ha en skön, old school-aktig seriebokskänsla. Utifrån albumtiteln, Undergångsserenad, skapade han en bild som vi direkt fastnade för. Den stämmer in på både världsläget och Lillebrors situation. Är det vi som vandrar ner i en ”syndaflod”? Kan man se en koppling till pandemin, eller det moderna konsumtionssamhället? Det finns många tolkningsmöjligheter…

Vi befinner oss, ur konsertperspektiv, i svåra i tider. Men funderar ni på att göra några avskedsspelningar när samhällsläget förbättras? 
– Nej, ingen vet hur länge den här pandemin kommer att hålla på och en onlinespelning skulle inte kännas värdigt. Därför väljer vi att avsluta med albumet istället. 

Lillebror startade 2008, så det blev ett drygt dussin år tillsammans. Om du tittar tillbaka, vilka har varit höjdpunkterna?
– Det känns svårt att välja ut några speciella konserter eller studioinspelningar. Istället lyfter jag gärna fram gemenskapen och hur kul vi hade i början. När saker flöt på hade vi en härlig gemenskap. Att mötas i musiken, känna hur låtarna och soundet växer fram, ger en speciell känsla av samhörighet, som är svår att förklara. Man gav energi och fick lika mycket energi tillbaka. Det var en ständigt återkommande höjdpunkt! 

Finns det, å andra sidan, något som du, med facit i hand, hade velat göra annorlunda?
– Nja, kanske inte göra så mycket annorlunda, men alldeles i början, när Lillebror precis hade bildats, så hade en kompis till mig kontakter hos Sony Music. Han gav dem vår demoskiva och de gillade vad de hörde. Men Sonycheferna hade vissa önskningar, som att vi skulle satsa helt och hållet på svenska texter. Vi ville inte att någon utomstående skulle lägga sig i vårt musikaliska uttryck och tackade därför nej till att förhandla. ”Äh, det kommer fler tåg”, tänkte vi. Nu gjorde det inte det från den kommersiella musikindustrin. Fast det kanske var bäst så, eftersom vi hela tiden velat skapa musik på egna premisser. Visst hade det varit intressant att se hur stora vi hade kunnat bli, men i så fall under förutsättning att vi hade fått göra saker på vårt vis. Hade vi valt vägen med Sony, hade vi troligtvis drivits in i andra banor, splittrats tidigare och bara lämnat kommersiell skit efter oss. Hade vi däremot funnits på sjuttiotalet och fått samma erbjudande då, hade vi nog varit ett legendariskt rockband idag, haha.

Efter så många år och upplevelser tillsammans är det naturligtvis fint att kunna skiljas som vänner. Kommer ni att fortsätta umgås även efter Lillebrors upplösning?
– Ja. Det finns inget ont blod mellan oss. Vi är kompisar och kommer absolut att hålla kontakten. Men vi bor i två olika städer och lever ganska olika liv, så det blir kanske inte lika ofta som förr.   

Har ni nya projekt på gång?
– Ja, jag gör akustiska låtar med min kompis Johan Malmberg. Han är en väldigt duktig multiinstrumentalist och spelar även i bluegrassbandet The Original Five. Det vi gör ihop är instrumental musik som sneglar lite åt folk/country-hållet. Sedan har Olof och Jocke ett nytt projekt tillsammans. De kallar sig Saliga, och musiken skulle kunna beskrivas som neopsykedelisk postrock. Andreas har, i sin tur, börjat jobba på en soloskiva som förmodligen kommer ha mer av ett singer/songwriter-inspirerat sound. 

Många band, från Simon and Garfunkel 1981 till Genesis 2007, har förvånat rockvärlden genom att återförenas. Tror du att att tiden kan vara mogen även för Lillebror en dag i framtiden? 
– Det är inget vi funderar över just nu, eftersom vi precis splittrats. Men vi utesluter inget. Vem vet hur saker känns om fem eller tio år? Fast i så fall under förutsättning att vi har något att ge och att det skulle kännas roligt! 

Undergångsserenad kommer i vår. Fram till dess rekommenderas Lillebrors senaste singel, “A Day is Done”. 

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!