Monday , December 6 2021

Underskattade låtar som borde varit singlar

För bara ett dussin år sedan var världen en annorlunda plats. Vintrarna var kallare, somrarna var varmare och barnen lekte med kottar istället för med iPads.

I denna fjärran forntid erbjöds musik inte ”gratis” via strömningstjänster, utan konsumerades småskaligt på dyrbart inhandlade skivor. Vid första anblicken låter konceptet kanske inte speciellt tilltalande, men det begränsade utbudet motarbetade en slit-och-släng-attityd. Kvalitet gällde framför kvantitet. 

Före varje fullängdsalbum släpptes en eller ett par noggrant utvalda singlar. Klassiska sjutummare som ”True Faith”, ”Personal Jesus”, ”Friday I’m in Love”, ”Firestarter”, ”Smells Like Teen Spirit” eller ”Love To Hate You” byggde upp förväntningar och gav en föraning om vad som komma skulle.   

På varje album fanns det även låtar som borde varit singlar. Låtar som definierade sin tid och förtjänade mer uppmärksamhet. Ambitionen med denna artikel är att lyfta fram några av dessa guldkorn.

Naturligtvis har vi missat många fina låtar i sammanställningen. Här kommer ni in i bilden. Posta gärna dina personliga favoriter under artikeln på Zeros Facebooksida. Självklart är alla typer av spännande musik från valfritt årtionde välkomna. Det enda kriteriet är att det ska vara ett underskattat spår, som i ditt tycke borde lyfts fram mer och gärna släppts som singel. 

Låt den hypotetiska hitkavalkaden starta! Spellistan hittar ni underst i artikeln. 

Duran Duran – ”Sound of Thunder” [från Duran Duran, 1981]

Det är svårt att ha invändningar på ”Planet Earth” eller ”Girls of Film”, men nog borde en lätt remixad ”Sound of Thunder” varit tredjesingeln från Duran Durans debutalbum? När Birminghams fab five blandar en cocktail på David Bowie och Japan, garnerar med ett elektroniskt discobeat och serverar delikatessen på ett nyromantiskt silverfat blir resultatet alldeles för bra för att bara vara ett albumspår i mängden.   

Lustans Lakejer – ”Rendez-Vous i Rio” [från Uppdrag i Genève, 1981] 

Nej, en av de bästa svenska new wave-låtarna genom tiderna var faktiskt ingen singel. Som tur är har ”Rendez-Vous i Rio” ändå lyckats uppnå välförtjänt kultstatus!   

The Cure – ”Birdmad Girl” [från The Top, 1984]

Visst var ”The Caterpillar” ett modigt singelval, som lyfte fram The Cures imponerande mångsidighet, men aptitretaren från The Top skulle väl ändå varit ”Birdmad Girl” med sin fantastiska refräng ”Oh, I should be a polar bear”. Men den gode Robert Smith har aldrig gillat självklarheter. 

Depeche Mode – ”New Dress” [från Black Celebration, 1986] 

Att ”New Dress” aldrig släpptes som singel är kanske inte speciellt förvånande, eftersom den antirojalistiska texten hade ratats av radiostationerna i Storbritannien. Men faktum kvarstår: det är en av Basildon-boysens främsta poplåtar med grym hitpotential!   

Madonna – ”Runaway Lover” [från Music, 2000]

Titellåten från Madonnas Music var ett perfekt möte mellan ABBA och Daft Punk. Tyvärr fortsatte hon inte på det spåret. Annars hade electrodisco-urladdningen ”Runaway Lover”, som skrevs tillsammans med William Orbit, varit den ultimata uppföljaren.

Smashing Pumpkins – ”Raindrops + Sunshowers” [från Machina/The Machines of God, 2000]

Efter fyra lysande album på nittiotalet fick Smashing Pumpkins grus i maskineriet runt sekelskiftet. Men Machina/The Machines of God hade sina ljusa ögonblick. Som den elektrorockiga tiopoängaren ”Raindrops + Sunshowers”, som verkligen borde fått mer uppmärksamhet. 

The Prodigy – ”Action Radar” [från Always Outnumbered, Never Outgunned, 2004]

Ojämna Always Outnumbered, Never Outgunned var ingen av The Prodigys bästa skivor, men i sina bästa stunder glänste den. Lyssna bara på technorockiga ”Action Radar”, som förmodligen hade kunnat bli en ny ”Breathe” om den bara fått chansen. 

Blondie – ”11:59” [från Parallel Lines, 1978] 

Många kallar Parallel Lines ”världens bästa new wave-skiva”. Det kan mycket väl stämma. Parallel Lines gav oss sex perfekta singlar. Men albumets främsta poplåt, ”11:59”, var faktiskt inte en av dem. Knappt ens Michael Jacksons Thriller spelar i samma liga.  

Kraftwerk – ”Antenna” [från Radio-Aktivität, 1975]

Kraftwerk har alltid varit före sin tid. Med små justeringar hade ”Antenna” kunnat bli en hit med OMD 1983, Saint Etienne 1994 eller Robyn 2005. Märkligt nog såg dock inte herrar Hütter och Schneider singelpotentialen på sjuttiotalet.  

Ultravox – ”I Remember (Death in the Afternoon)” [från Rage in Eden, 1981] 

Okej, visst är ”The Thin Wall” suggestiv, men den självklara förstasingeln från Rage in Eden borde väl varit ”I Remember (Death in the Afternoon)”? Inget kan slå 142 BPM, dramatiska körer och en titel som anspelar på Hemingway!

New Order – ”Weirdo” [från Brotherhood, 1986]

Bernard Sumner och Peter Hook gör en extremt catchy låt med en refräng som sätter sig som ett tuggummi. Men ändå släpps inte ”Weirdo” som sjutummare. Hade Rob Gretton redan bränt hela Factory Records budget på färgglada piller eller vad var det egentligen frågan om? 

Suede

Suede – ”She” [från Coming Up, 1996]

Efter två mörkt romantiska album levde Suede ut sin glampopiga sida på Coming Up. Resultatet blev en riktigt vass skiva, där fem av låtarna släpptes som singlar och alla gick in på den engelska topp-tio-listan. ”She” kunde mycket väl blivit den sjätte.    

Indochine – ”Ce Soir, Le Ciel” [från Wax, 1996] 

På Indochines kanske mest underskattade album, Wax, hittar vi ett par av bröderna Sirkis snyggaste samarbeten. Stephane gav ”Ce soir, le ciel” en medryckande melodi. Nicola skrev en vacker text om liv, död och återuppståndelse. Helt klart en låt som förtjänade ett bättre öde.   

Kent – ”Våga vara rädd” [från Tillbaka till samtiden, 2007]

Kent släppte fyra singlar från Tillbaka till samtiden, men skivans magnum opus ”Våga vara rädd” fick nöja sig med en mer undanskymd placering. Ansågs trumpetsolot för avantgardistiskt eller antogs texten om att lita på sina känslor vara för svårsmält för hitlistorna?    

Alphaville – ” Call Me” [från Catching Rays on Giant, 2010]

Skönt blippande syntar, en stark refräng och Marian Golds fantastiska röst. Just så här älskar vi Alphaville. Catching Rays on Giant hade tillräckligt mycket starkt material för minst tre singlar.   

Ladytron – ”Discotraxx” [från 604, 2001]

Ladytron skriver en superhitig låt och döper den till ”Discotraxx”, men ger inte ut den som singel. Ett mysterium i klass med Bermudatriangeln eller Loch Ness-odjuret…

Nitzer Ebb – ”DJVD” [från Ebbhead, 1991] 

Skön basgång? Check. Funkig rytm? Check. Arg refräng som sätter sig direkt? Check. ”DJVD” hade mycket väl kunnat bli en favorit på MTV:s 120 Minutes.  

Front 242 – ”Melt” [från 06:21:03:11 Up Evil, 1993]

På åttiotalet var Front 242 med och la grunden för technoscenen. På nittiotalet kom de med sin egen, lätt industriella, tolkning av samma sound. ”Melt” förenar det bästa från två världar och hade, rätt remixad, mycket väl kunnat utmana KLF och The Shamen på topplistorna.  

Covenant – ”The Men” [från Skyshaper, 2006] 

Underworld-influerade ”Ritual Noise” var en klockren aptitretare som höjde förväntningarna inför Skyshaper. Tyvärr kom ingen andrasingel. Visst hade det varit kul att även få se melodiösa ”The Men” klättra på Tysklandslistan?    

Imperiet – ”Kung av jidder” [från Tiggarens tal, 1988)

Tiggarens tal var en värdig svanesång för Imperiet. Lika delar Bowie, Brecht och The Clash  i kombination med mer melodrama än en genomsnittlig Bergmanfilm. Men var popbagatellen ”Som eld” verkligen det rätta singelvalet? Hade inte bombastiskt melankoliska ”Kung av jidder” varit en mer passande programförklaring? 

Sugen på mer nostalgiskt skivnörderi? Ta då även en titt på Zero botaniserar bland b-sidor och Zero lyfter fram 25 elektroniska album vi borde prata mer om. 

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Grattis på 265-årsdagen, Wolfgang Amadeus Mozart!

Den 27 januari 2021 är det exakt 265 år sedan en av världens främsta kompositörer …