Thursday , October 29 2020

Zero botaniserar bland b-sidor

”Inom 10 år kommer musik att vara som vatten eller elektricitet. Något som bara flödar eller strömmar ut…”

Dessa profetiska ord yttrades av David Bowie redan 2002. Precis som många gånger tidigare visade sig den brittiske renässansmannen ha en nästan kuslig förmåga att förutspå framtiden. 

Idag är internetbaserade strömningstjänster det vanligaste sättet att lyssna på musik i Sverige och många kan inte föreställa sig en värld utan Spotify.

Men de som bara lyssnar genom mobiltelefonen går miste om en stor upplevelse. Fysiska album ger mer rymd, mer värme, mer känsla och framför allt tenderar man att ägna musiken mer uppmärksamhet.

Något av det roligaste med skivsamlandet, oavsett om man föredrog stora svarta vinyler eller små glänsande cd-plattor, var att hitta spännande ”bonuslåtar”. 

Vissa band gömde nämligen bra, fast ofta lite annorlunda, låtar på singel- och maxibaksidorna. 

Ambitionen med denna artikel är att lyfta fram några av guldkornen. 

Detta delvis som en hyllning till gamla fysiska medier (i väntan på Record Store Day 2020, som blivit senarelagd) och delvis som tidsfördriv i dessa påtvingade ”hemmasittartider”.

Naturligtvis har vi missat många fina b-sidor i denna sammanställning (Suede, Oasis, Radiohead, Nitzer Ebb, Moby, Erasure och A-ha var ju också rätt duktiga på hantverket…), men här kommer ni in i bilden. 

Posta gärna era personliga favoriter under artikeln på Zeros Facebooksida. Självklart alla typer av spännande musik från valfritt årtionde. Det enda kriteriet är att det ska vara ett svåråtkomligt spår, som man förr i tiden fick anstränga sig lite för att få tag på. 

Med detta skänker vi vinyl- och cd-skivorna en nostalgisk tanke. Men tackar även Spotify för att kultlåtarna nu finns bara en knapptryckning bort.  

Låt b-side-kavalkaden starta (och ni hittar spellistan underst i artikeln)! 

Pet Shop Boys – ”Miserablism” (b-sida till ”Was It Worth It”)

Låt oss starta denna odyssé med b-sidornas okrönta konungar. Hur många briljanta, men förhållandevis obskyra låtar har egentligen Pet Shop Boys gjort? ”Paninaro”, ”We All Feel Better In The Dark”, ”Too Many People”, ”Sexy Northerner” och listan kan göras hur lång som helst. Möjligen allra bäst är ”Miserablism”, som inte bara har en supersnygg basgång, utan dessutom en fyndig text som enligt Neil Tennant handlar om Morrissey. 

Morrissey – ”Whatever Happens, I Love You” (b-sida till ”Boxers”)

Gamle Moz, ja. En kontroversiell figur, men i sina bästa stunder en gudabenådad låtskrivare. Dessutom en man som tar sina b-sidor på allvar. Melodramatiska ”Whatever Happens, I Love You” hade mycket väl kunnat bli en hit i ett parallellt universum. 

Depeche Mode – ”Sea of Sin” (b-sida till ”World in my Eyes”)

Att Basildons stoltheter är ett av världens bästa band borde stå bortom all diskussion. Klockrena b-sidor som ”Work Hard”, ”Fools”, ”Pleasure, Little Treasure”, ”Dangerous”och framförallt ”Sea of Sin” stärker den tesen. Vågar någon säga emot? 

Orchestral Manoeuvres in the Dark – “Her Body in My Soul” (b-sida till ”Locomotion”)

Junk Culture tillhör knappast OMD:s starkaste skivor. Ändå ansåg Paul Humphreys och Andy McCluskey att snyggt syntblippande “Her Body in My Soul” bara skulle bli en b-sida. Hur tänkte de där?

New Order – ”1963” (b-sida till ”True Faith”)

1987 tillbringade New Order en vecka i studion för att spela in två nya låtar till samlingsskivan Substance. Resultatet blev ”True Faith” och ”1963”. Troligtvis de sju mest kreativa dagarna i Bernard Sumners och Peter Hooks liv!

Pulp – ”Seconds” (b-sida till ”Babies” på Sisters-EP:n)

Common People” och superstjärnestatusen låg fortfarande ett år in i framtiden, men frågan är om Pulp någonsin var bättre än 1994. Inte bara gav de ut det utmärkta albumet His ‘n’ Hers. Till synes helt utan ansträngning trollade de även fram suveräna bonuslåtar som den melankoliska elektropoppärlan ”Seconds”.

Lustans Lakejer – ”Sång om syrsor” (b-sida till ”Diamanter”)     

På baksidan av den största svenska new wave-hiten någonsin hittar vi en genial tolkning av Jules Sylvain-kompositionen ”Sång om syrsor”, tidigare odödliggjord av Zarah Leander. Precis som True Faith/1963, så är den här dubbeln ett koncentrat av perfektion!  

Ratata – ”Ett liv utan spänning” (b-sida till ”Ögon av is”)

Låt oss stanna kvar hos legendariska Stranded Rekords. ”Ögon av is” är en snygg poplåt, men det är faktiskt på baksidan av singeln som det verkliga guldkornet gömmer sig. På ”Ett liv utan spänning” låter Mauro Scocco sin Kraftwerkfascination få full frihet och resultatet blir både avantgardistiskt och kultigt. 

The Cure – ”Harold and Joe” (b-sida till ”Never Enough”) 

Precis som Pet Shop Boys, så har The Cure alltid varit ett mycket ambitiöst b-sideband. ”The Exploding Boy”, ”A Japanese Dream”, ”Babble”, ”2 Late”, ”This Twilight Garden”… ja, här finns så mycket förstklassigt material att man nästan tappar andan. Euforiska”Harold and Joe” kan mycket väl vara en av Robert Smiths tio bästa låtar överhuvudtaget. 

Aphex Twin – ”Milk Man” (b-sida på Girl/Boy-EP:n)

Richard D. James är en av den elektroniska musikhistoriens mest excentriska genier. ”Milk Man” är en av hans märkligaste kompositioner. En technofierad barnvisa med surrealistisk och barnförbjuden text? Jodå, på nittiotalet var allt möjligt! En av många anledningar att lyssna på Girl/Boy-EP:n. 

Kent – ”Gummiband” (b-sida till ”Halka”) 

Vilka är egentligen Sveriges främsta b-sideband? Rimligen Kent, som tagit sig in i folksjälen med ”Utan dina andetag”. Vi gräver dock lite djupare i arkiven och hittar den finfina Depeche-möter-Suede-pastischen ”Gummiband”. 

Smashing Pumpkins – ”Never Let Me Down Again” (b-sida till ”Rocket”)

Under nittiotalet tycktes Billy Corgans kreativa källa vara outtömlig. Han skrev inte bara fyra ypperliga album, utan även mängder med intressanta bonuslåtar. Icke desto mindre är Smashing Pumpkins bästa b-sida en cover. Dave Gahan har kallat pumpornas ”Never Let Me Down Again” bättre än originalet. Naturligtvis en överdrift, men han är ändå något på spåret… 

Alphaville – ”Seeds/Leben ohne Ende” (b-sida till ”Big in Japan”)

”Big in Japan” är en fantastisk låt, men den står sig faktiskt slätt i jämförelse med b-sidan. Vilka härliga syntslingor! Vilken passionerad sånginsats av Marian Gold! Naturligtvis väljer vi den tyska demoversionen, eftersom Alphaville precis som Kraftwerk är vassast på sitt modersmål.

Prince – ”Erotic City” (b-sida till ”Let’s Go Crazy”)

På åttiotalet gick Prince från klarhet till klarhet. Även hans b-sidor sopade faktiskt mattan med det mesta. På ”Erotic City”, som är ett samarbete med Shelia E, tar han på sig sin mest förföriskt elektrofunkiga kostym.

Covenant – ”We Break Down” (b-sida till ”Dead Stars”)

Helsingborgs stoltheter är inte rädda för att ta ut svängarna på sina b-sidor. Ofta med alldeles förträffligt resultat. Som retrotechnomonstret och dansgolvsfyllaren ”We Break Down”.  

Duran Duran – ”Secret Oktober” (b-sida till ”Union of the Snake”)

När Simon Le Bon fick frågan vilken av Duran Durans b-sidor som var hans favorit, valde han ”Secret Oktober”. Inte svårt att förstå. Den här melankoliska new wave-pärlan har något visst. Imponerande med tanke på att den skrevs och spelades in under ett och samma dygn!

David Bowie – ”Velvet Goldmine” (b-sida till återutgivningen av ”Space Oddity” 1975)

David Bowie var störst, bäst och vackrast. Däremot var inte spännande b-sidor hans spetskompetens. Undantaget är ”Velvet Goldmine”, som inte bara inkluderats på en massa samlingsskivor, utan dessutom fått ge namn till en populär film om glamrockens framväxt. Nice one, Ziggy! 

Yazoo – ”State Farm” (b-sida till ”Nobody’s Diary”)

Funkiga rytmer, supersnygga syntslingor och grym sång. Hur kunde Vince och Alison lägga det här lilla mästerverket i andrasorteringen? 

The Cardigans – ”Das Model” (b-sida till ”For What It’s Worth”)

Indiegänget från Jönköping skrev inte bara lysande poplåtar, utan gjorde även oemotståndliga covers med en spännvidd från Black Sabbath till Kraftwerk. Just så här ska en nytolkning av ”Das Model” låta. Självaste Rammstein har en del att lära. 

Sisters of Mercy – ”Emma” (b-sida till 12”-singeln ”Dominion”)

Det finns många anledningar att beundra Andrew Eldritch. Som hans egensinnighet, hans kompromisslöshet, hans flerspråkighet och naturligtvis hans hypnotiska barytonröst. Dessutom bjöd han på ett par episka b-sidor. Sisters of Mercys överdramatiska version av Hot Chocolates ”Emma” sätter punkt för denna annorlunda hitkavalkad. 

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

25 elektroniska album vi borde prata mer om

Violator, Autobahn, Dare, Low, Non-Stop Erotic Cabaret, Front By Front, Music for the Jilted Generation, …