Wednesday , October 28 2020

Sombre View – söker magisk känsla på nya EP:n

Varma syntljud och snygga fiolinslag. Välgjord elektronisk pop med både manlig och kvinnlig sång. Sombre View är tillbaka i gammal god stil och Zero Magazine tog tillfället i akt att växla några ord med bandets musikaliska motor, Mattias Wåhlberg. 

Hej, Mattias, och tack för att du tar dig tid att svara på några frågor! Ni släppte precis en ny EP. Varför valde ni det formatet istället för en vanlig singel?
– För att hålla sig aktuell i dagens digitala värld krävs ganska täta releaser, men att bara släppa singlar kan bli lite tråkigt i längden. Ett album tar lång tid att göra, så en EP kändes som ett bra mellanting. Dessutom är det ett intressant format, som vi inte använt tidigare. I framtiden funderar vi dock på en ny fullängdare. Vi får se vad som händer… 

EP-titeln, ”Elusive Magic”, känns drömsk och svävande. Har skivan något speciellt tema? 
– Titellåten, ”Elusive Magic”, handlar om sökandet efter den magiska, levande känslan i livet. Den som fanns där när man var liten, men som bara dyker upp flyktigt nu när man är vuxen. EP:n som helhet går från mörker till ljus. Den börjar med en känsla av hot och skuld i ”Guilt”, fortsätter med mörker och mystik i ”In a Dark and Lonely Place”, leder vidare till ett temporärt, tryggt gömställe i ”Now the Time Has Come” och slutar i ett sökande efter det som gör livet meningsfullt i ”Elusive Magic”.

Om ni jämför Elusive Magic med er tidigare produktion, som As It Fades Again och I Want to See the World Get Under, vilka likheter respektive skillnader ser du då?
– Ett flytande och lite esoteriskt sound har alltid varit vårt kännetecken, precis som en blandning av syntar och akustiska instrument som piano och fiol. På den punkten har alltså inte speciellt mycket förändrats. Men om man tittar närmare på skivorna, så producerade vi As It Fades Again själva och ljudbilden där blev kanske lite i ”snällaste” laget. I Want To See The World Get Under, som vi spelade in tillsammans med en extern producent, var å andra sidan ganska tidstypisk med effekter som ansågs vara ”coola” runt sekelskiftet. Priset blev att vi förlorade vår personliga identitet lite. Nu tycker vi att vi har hittat en balans. De nya låtarna ligger någonstans mellan första och andra skivan. Elusive Magic plockar, på sitt sätt, alltså det bästa från två världar!

Sombre View bildades redan 1993. Ni var ganska aktiva fram till sekelskiftet, men försvann därefter från musikbranschen i många år. Hur har det känts att komma tillbaka och hur har saker förändrats sedan ni tidigare var aktiva?
– Det känns väldigt roligt att vara igång igen! Vi känner oss mycket mer lugna och trygga i vad vi gör nu. Tycker någon om vår musik är det roligt, men vi står och faller inte med det. En stor skillnad är distributionsomställningen. Skivförsäljningen har minskat drastiskt och istället sprids saker digitalt nuförtiden. Detta har naturligtvis både för- och nackdelar, men en bra grej är att man snabbt och enkelt kan ge ut musik på egen hand, som lyssnarna direkt kan ge feedback på. Det är roligt! Inspelningstekniken har förstås också utvecklats och gjort det ännu lättare att producera musik varsomhelst. Även det är en stor fördel.

Ert sound är en snygg mix av elektronisk pop och folkmusik, som ni är ganska ensamma om i Sverige. Vilka andra artister inspirerar och influerar er?
– Oj, det är en svår fråga. Jag tror att vi influeras av allt möjligt vi hör och har hört genom åren. Av detta försöker vi skapa något eget. Alla har rötter i åttiotalets elektroniska pop, men delar även ett stort intresse för klassisk musik. Folkmusiken ligger väl någonstans däremellan och har en rytm och ett tonspråk som passar bra ihop med pop, så därför kommer spår av den naturligt in i vår musik. Men någon självklar influens, som en viss grupp eller artist, kan jag inte riktigt nämna.

Sombre View består av dig, Magnus Sanborn och din syster Anna Wåhlberg. Vilka roller har ni i bandet och hur brukar ert samarbete fungera?
– Jag skriver det mesta av musiken och texterna, även om de andra också hjälper till. Anna kommer in och lägger en viktig touch med sin fiol och mer klassiska sångstämma. Magnus lägger sedan mycket tid på soundet och mixen. I regel brukar Magnus och jag skicka många filer mellan oss innan båda är överens om att en låt är ”klar”. För det mesta står jag för en lite mer akustisk känsla medan Magnus drar musiken i en syntigare riktning. 

De senaste månadernas Covid-19-problematik har påverkat kultur- och musikscenen på många sätt. Vilka är dina tankar om situationen?
– Vi i Sombre View är inte speciellt allvarligt drabbade, eftersom vi har heltidsjobb vid sidan av musiken, men för många kollegor har krisen lett till ekonomiska svårigheter. Svenskarna köper inte skivor längre och Spotify ger som bäst ett par ören per streamad låt. På det sättet går det inte att få in pengar till ens basala levnadsomkostnader. Är man beroende av konserter och liveframträdanden blir det naturligtvis väldigt tufft när samhället stänger ned. Situationen är alltså svår för många, men om vi hjälps åt är jag övertygad att vi kan hålla kulturscenen vid liv genom den här tuffa tiden! 

 Vad har Sombre View för drömmar och förhoppningar inför framtiden?
– Att fortsätta utveckla vår musik och nå ut med den till så många som möjligt! Det har känts väldigt bra att starta upp bandet igen. Vi är oerhört smickrade över att folk kommer ihåg oss och vill höra mer. Framförallt känner vi att Sombre View har många historier kvar att berätta och många känslor kvar att förmedla. Vi vill gärna dela dem med våra lyssnare, gamla som nya!

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

David Cicero tillbaka med New Order-cover

Lagom till ännu en blå måndag.