Lucy Dreams: ”AI är ett instrument när det förlänger den mänskliga fantasin”

När syntarna kom var det “bara att trycka på en knapp”. När DJ:arna tog över dansgolven var det “slutet för riktiga musiker”. Nu är det AI som står i skottlinjen.

Mitt i den nya teknikstriden står Lucy Dreams. Det Wienbaserade bandet har gjort den artificiella bandmedlemmen Lucy till en självklar del av gruppen och placerat sig rakt in i den mest brännande delen av dagens musikdebatt. Samtidigt bygger de sin musik på klassiskt låtskrivande, mänskliga beslut och tydliga konstnärliga val.

Med debutalbumet runt hörnet och en spelning på Pustervik i Göteborg den 3 april är de ett av de namn som just nu diskuteras mest i gränslandet mellan teknik och konst. Men för Lucy Dreams handlar det inte om att ersätta människan. Det handlar om att utvidga henne.

Bandet, med bas i Wien, består av musikerna David Reiterer and Stephan Paulitsch samt den artificiella medlemmen Lucy. De kallar sitt uttryck SonicWaveArtPop och rör sig i ett landskap där modern synthpop möter emotionell sci-fi, visuella världar och en ovanligt öppen diskussion om teknikens roll i skapandet.

Under det senaste året har Lucy Dreams dessutom fått ett tydligt fäste i Sverige. Låtar som “Code To My Mind” tog plats på Zeros årsbästalista, “Stars” snurrade flitigt, och bandet gjorde starka intryck med sin spelning under Viva Sounds-festivalen. Nu återvänder de till Göteborg för en konsert på Pustervik den 3 april tillsammans med Göteborgsbandet Strange Tales.

Trots att AI-frågan ständigt ligger och vibrerar i bakgrunden börjar samtalet någon helt annanstans. I rockklubbar, i replokaler, i åren innan Lucy ens hade ett namn.

För Lucy Dreams är historien om tekniken inte en ersättning för musikskapande, utan en fortsättning på den. Och innan vi pratar om algoritmer, märkning och gränsdragningar vill jag veta en sak: vilka är de egentligen som står bakom projektet?

Från rockklubbar till SonicWaveArtPop

Innan Lucy Dreams hade ni båda tillbringat många år i rock- och indieband. Hur har er bakgrund som traditionella musiker format hur ni närmar er ljud, låtskrivande och experimenterande i dag?

– Åren inom rock och indie lärde oss mycket om spänning, upplösning och fysisk energi. Den instinkten för dynamik styr fortfarande hur vi formar elektroniska ljud och strukturer.

Ni har beskrivit er musik som SonicWaveArtPop. För någon som möter Lucy Dreams för första gången, vad definierar det känslomässigt och musikaliskt?

– Känslomässigt är det melankoliskt men hoppfullt. Musikaliskt blandar det klassiskt poplåtskrivande med futuristiska texturer och ett filmiskt rymddjup.

Lucy i studion

Lucy beskrivs ofta som er tredje bandmedlem. Kan du förklara vad Lucy faktiskt gör i studion i dag, och lika viktigt, vad hon inte gör?

– Svår fråga men jag ska försöka… Lucy analyserar material, genererar variationer och föreslår melodiska eller harmoniska riktningar. Hon förstår inte kontext, berättelse eller känslomässig intention, åtminstone inte än.

Om Lucy föreslår melodier, harmonier eller strukturer som ni själva inte skulle valt, vem har då sista ordet? Har det funnits tillfällen där ni medvetet förkastat idéer som genererats genom Lucy?

– Det är alltid vi som har sista ordet. Vi förkastar ofta Lucys idéer när de känns smarta men inte känslomässigt sanna.

Hur långt sträcker sig AI in i ert arbete egentligen, och var drar ni gränsen?

– AI är absolut involverat i visuella uttryck, texter och konceptuell design. Administration är i dag nästan otänkbar utan det.

– Gränsen går vid att upphov, narrativ och ansvar alltid förblir mänskligt.

När pop möter friktion

Förra året roterade låtar som “Code To My Mind” och “Stars” starkt, även här i Sverige. När ni ser tillbaka, vad tror ni att lyssnarna kopplade till i just de låtarna?

– De låtarna kombinerade intimitet med en känsla av något större, spänningen mellan den fysiska och den digitala världen. Människor kunde projicera sina egna känslor i den kontrasten, och den optimistiska framtid vi målar upp verkar ha träffat rätt.

Det nya albumet fortsätter i samma anda. Här finns släktskap med allt från Pet Shop Boys, Empire of the Sun till M83, men också en tydlig vilja att skapa något eget, där popens struktur möter en större berättelse.

Är den utvecklingen ett resultat av arbetet med Lucy, eller helt enkelt det sound ni själva dras till just nu?

– Det är en inre utveckling som vi redan var på väg mot. Lucy accelererade och skärpte den, särskilt under albumveckan i en avlägsen stuga i de österrikiska alperna.

Ett spår som sticker ut på albumet är “Calore”, som känns mer noise-orienterat, och rör sig bort från popspåret.

 Vad representerar “Calore” för er, och hur viktigt är det att behålla sådana avbrott i ett annars så tillgängligt sound?

– “Calore” handlar om kaos, starka känslor och att tappa kontrollen, inspirerad av sommaren 2025 och våra intensiva upplevelser i Japan. Det är viktigt för oss att sådana kontraster finns, så att musiken inte blir för polerad eller förutsägbar.

AI, ansvar och gränsdragning

Debatten om AI i musik intensifieras. I Sverige har det till exempel funnits politiska krav på obligatorisk märkning av AI-genererad musik.

Anser ni att användning av AI i musik bör märkas, och i så fall vad exakt?

– Ja, användningen av AI-verktyg bör vara transparent. Men huvudreferensen bör alltid vara mänsklig intention och upphov.

Var drar ni personligen gränsen mellan AI som instrument och musik som bör beskrivas som AI-genererad? Om en låt delvis formas av AI och delvis av människor, hur bör den förstås?

– AI är ett instrument när det förlänger mänsklig fantasi.
– Det blir AI-genererat när det ersätter mänskligt beslutsfattande. Verktyg som Suno eller Udio tappar mening när den mänskliga berättelsen försvinner.

Det är en position som placerar Lucy Dreams mitt i den mest brännande delen av dagens musikdebatt.

En vanlig kritik är att AI-system tränas på befintlig musik och därför riskerar att bli en form av konstnärlig eller kulturell stöld. Hur bemöter ni det argumentet, och hur motiverar ni Lucys roll som kreativ partner?

– Kultur har alltid utvecklats genom att befintliga idéer och uttryck kombinerats på nya sätt. De verkliga etiska frågorna handlar om intention, kreditering, kontroll och rättvis ersättning till ursprungliga skapare, samt tydlig märkning av både AI-assisterade och helt mänskligt skapade verk.

Live bortom verkligheten

Live framträder Lucy som en lysande sfär, samtidigt som den mänskliga närvaron är tydlig och central.

Hur skulle ni beskriva en Lucy Dreams-konsert, och hur upplever publiken Lucy som en aktiv del av framträdandet i realtid?

– En Lucy Dreams-spelning är en audiovisuell upplevelse där ljud och ljus utgör grunden. Publikens fantasi är den tredje pelaren.

– Lucy uppträder som ett visuellt och ljudmässigt system som reagerar i realtid, som en virtuell bandmedlem. Tillsammans med publiken skapas ett rum som känns som att det ligger strax utanför det vardagliga.

Oavsett hur högljudd AI-debatten blir är bandets hållning tydlig. Tekniken är ett verktyg. Berättelsen är mänsklig.

Så till sist David, vilka förväntningar har ni på spelningen i Göteborg?

– Vi älskade energin när vi spelade där senast, så att komma tillbaka till Pustervik känns lite som att komma hem. Lokalen är perfekt för det vi gör. Den är tillräckligt intim för att man verkligen ska känna kontakten, men har samtidigt utrymmet som krävs för att skapa en fullt uppslukande upplevelse.

Den 3 april står de på Pusterviks scen igen. En lysande sfär, två musiker och ett samtal om framtiden som redan är här.

Biljetter köper du här: Pustervik – Lucy Dreams + Support Strange Tales

Mer om kvällens förband, svenska Strange Tales kan du läsa här:
Ny singel med Strange Tales
Strange Tales släpper singeln “Michelle”