Wednesday , September 30 2020
Eddie och Marina i Page

Page – klaviatur, starka poplåtar och en portion nostalgi!

Sveriges främsta elektroniska duo, Page, är tillbaka med en ny EP. Denna heter Under mitt skinn och bjuder i vanlig ordning på klockrena syntljud, kluriga texter och smarta refränger. Zero Magazine ville naturligtvis veta mer. Men istället för att göra en traditionell intervju valde vi en lite annorlunda modell den här gången. Eddie Bengtsson fick lägga sig på soffan och associera fritt kring ett par nyckelämnen.

Eddie Bengtsson…

… om den nya EP:n Under mitt skinn

Under mitt skinn var bara tänkt att bli en singel med två låtar. Jag var helt övertygad att inspirationen och produktionstakten skulle stanna av efter Fakta för alla-albumet. Men trevligt nog  växte en massa högkvalitativt material fram.  

I slutänden blev det fem nya låtar. Ovanpå det ett par remixer, en Gary Numan-cover och en Pagetolkning av Independent State. I princip bjuder vi alltså på en fullängdare till EP-pris! 

… om EP:ns förstaspår ”Saint Anastase”: 

Jag ville gärna ha med en instrumental låt på EP:n och kände att ”Saint Anastase” kunde bli en mäktig öppning. Musikaliskt drar den lite mot soundet på Ultravox Vienna. Varifrån låttiteln kommer? Jo, Rue Saint-Anastase är gatan i Paris där Marinas galleri, Andréhn-Schiptjenko, har öppnat en filial.

… om titellåten ”Under mitt skinn”:

Jag gillar energin och drivet, som påminner om Gary Numans tidiga åttiotalslåtar. Textmässigt handlar den om saker som irriterar mig. Saker som kryper under skinnet, men som är svåra att hantera eller prata om. 

… om tredjespåret ”Hoppet”:

Det är nog den låten som påminner mest om ”gamla Page” från åttiotalet. Fast med en tydlig Numan-touch. En rolig grej är kören som skriker ”wow”. Jag jobbar som lärare till vardags och lyckades övertala mina elever att tjoa med. Det behövdes bara en tagning. Duktiga killar och tjejer! 

… om fjärdespåret ”Ta det som en man”:

Den handlar om att man måste konfrontera sina problem på ett rakt och ärligt sätt. Överlag har mina texter mer och mer utvecklats till livsbetraktelser. Det är inte längre intressant för mig att skriva naiva kärlekslåtar som ”Mia & Tom”. Jag är i en annan fas i livet nu! Musikaliskt är ”Ta det som en man” inspirerad av den polyfoniska sequencern i Visages ”The Damned Don’t Cry” och jag känner mig nöjd med hur elastisk och bubblande ljudbilden blev! 

… om femtespåret ”Panik”:

En melankolisk låt som påminner ganska mycket om vad jag brukar släppa som Sista Mannen På Jorden. Ibland kan det vara svårt att hålla isär mina olika projekt. Förhoppningsvis bekymrar det inte lyssnarna allt för mycket, utan de konstaterar bara att ”det låter Eddie Bengtsson” och låter musiken tala för sig själv. 

Foto: Jonas Karlsson

… om remixerna på äldre Pagelåtar:

Det senaste året har många musikerkollegor hört av sig och bett mig lyssna på Pageremixer som de gjort. Det är väldigt kul och smickrande! Många av remixerna fascinerade mig genom att lyfta fram andra element av låten än de jag själv lagt vikt vid. Så jag bestämde mig för att ta med ett par av de bästa på EP:n. 

… om covern på Gary Numans ”Tracks”:

Gary Numan har varit min största inspirationskälla i många år nu. Jag gillar inte allt han gjort, men han var genialisk i början av sin karriär! Jag spelade in en svensk version av ”Tracks” häromåret, men nu ville jag göra den på originalspråk. Självklart hoppas jag att någon musikälskare i England upptäcker den och sprider ordet om Page.   

… om bonusspåret ”Lägger av” (en Pagelåt tolkad av Independent State feat. John Westlund och Den Där Killen):

Independent State och Den Där Killen, alltså Khyber Westlund och Per Fall, överraskade mig på en fest genom att spela upp en väldigt fin tolkning av ”Lägger av”, som de hade gjort. Så jag bestämde mig mig för att ta med den på EP:n, som ett annorlunda bonusspår. Det är ju ganska unikt att ha med covers från andra band på sina egna skivor. Men Khyber och Per är både trevliga och väldigt duktiga, så jag ville gärna lyfta fram dem! 

Foto: Petter Duvander

… om aktivt lyssnande:

Jag slölyssnar aldrig på musik längre. Att bara ha på den i bakgrunden förstör det magiska.

Istället lyssnar jag intensivt och helhjärtat ett par gånger i veckan. Då längtar jag verkligen efter att få höra en av mina favoritskivor, ger den all min uppmärksamhet och går på upptäcktsfärd i det musikaliska landskapet. På det sättet har jag upptäckt nya ljud och detaljer, som inspirerat mitt eget låtskrivande.

… om influenser:

Att bli influerad av böcker, film, musik och konst är en del av att leva och vara en människa. Varje tänkande och kreativ person låter sig inspireras av andra. Däremot är alla inte öppna med det. Många musiker hävdar att de har ”ett helt unikt sound”. Jag kör däremot med raka rör. Om någon säger ”Page låter rätt mycket som Gary Numan och Ultravox”, så tar jag det som en komplimang och svarar ”ja, det kan du ha rätt i – high-five på det”. 

Numan, John Foxx, Ultravox, Japan och ett gammalt engelskt glamband som heter Cuddly Toys. Där har ni ett par av Pages främsta förebilder. Artister som fungerat som katalysatorer för oss. 

… om Pages sound: 

Jag vill att Page ska låta som ett band, men bara använda syntar. Så jag försöker emulera olika instrument och skapa illusionen att ”här är en basist, här är en trummis och här är en keyboardist”. Kontrasterna behövs. På så sätt får de uppenbara syntljuden en mer framträdande roll. Om allt hade låtit utpräglat elektroniskt, hade det blivit sterilt och tråkigt. 

Jag tycker, ärligt talat, att Page använder synthesizers på ett annorlunda och spännande sätt. Det skiljer oss från de andra elektroniska grupperna i Sverige och ger oss en egen identitet.

… om synthesizers:

Många fångas av och kultiverar synthesizerns ”konstighet”. Jag är mer intresserad av att hitta det mänskliga i maskinen, dess själ. Det viktiga är inte hur mycket utrustning man äger, utan hur man använder den. Själv klarar jag mig långt med en Minimoog Voyager XL, en Moog Phatty och en stråkmaskin. 

Jag vill inte att det ska vara för lätt att få fram rätt ljud. Ibland måste man utmana både sig själv och maskinerna. Det är en del av den kreativa processen. 

… om ”keyboardbaserad retrofuturistisk popmusik”: 

Jag är inte speciellt förtjust i den gamla, svenska termen ”synth”. Den funkade kanske på åttiotalet, men 2020 känns ordet förlegat. Ett paraplybegrepp som täcker in allt från Telex till Skinny Puppy, men utesluter en massa annan bra elektronisk musik? En stämpel som kommer med ett fördomsbagage för folk som inte är insatta? Helst inte för mig, tack! 

Istället beskriver jag gärna Page som ”keyboardbaserad retrofuturisk popmusik”. Det är mycket mer specifikt och förklarar hur vi faktiskt låter. Klaviatur, starka poplåtar och en portion kärleksfull nostalgi!

… om dagens populärmusik:

Mycket av dagens populärmusik skapas enligt löpande band-principen av anonyma låtskrivare. Sedan framförs den av unga, vackra sångtävlingsvinnare som dansar och sjunger samtidigt. Slutresultatet blir ett överflöd av intetsägande och oorginell musik. 

Det finns en god anledning till att jag inte slölyssnar på kommersiell radio, utan istället ägnar min uppmärksamhet åt de tidlösa pionjärerna! 

Foto: Rymdkapten E.

… om hundpromenader:

Vi blev hundägare för ett tag sedan och tydligen bestämde resten av familjen att jag skulle bära det huvudsakliga ansvaret att gå ut med den. I början var jag inte alltid så road, men nu har det blivit en viktig och inspirerande vardagsritual. Jag brukar ta med mig bra musik – i regel John Foxx eller Gary Numan – och en god dryck. Så traskar vi runt tillsammans, människan och hans bästa vän, och jag unnar mig lyxen att försvinna in i min egen värld. 

Medan hunden gör upptäcktsfärder längs vägen gör jag det i musiken. Jag lyssnar på olika syntljud, baskaggar och ekon och funderar över hur jag själv skulle kunna skapa något liknande. När vi kommit hem igen brukar jag ha en massa nya idéer. Hundpromenaderna har alltså blivit väldigt viktiga för Pages produktion! 

… om Pages rebelliska sida:

En rolig grej hände när vi spelade på Sticky Fingers i Göteborg förra året. Backstageutrymmet var väldigt nytt, fint och fräscht. Det enda som stack ut var ett svart kylskåp, där det satt ett par klistermärken med bandloggor. Alla väldigt prydligt och ordentligt ditsatta, vilket kändes lite lustigt med tanke på bandens namn och ”tuffa” framtoning. 

Så för att rebellera mot rebellerna satte vi vårt enkla och stilrena Pagemärke snett. Naturligtvis säger jag detta med glimten i ögat, men klistermärkets placering är Page i ett nötskal. Vi har aldrig följt strömmen, utan har alltid varit lite egensinniga och gått vår egen väg! 

… om Coronapandemin 

Covid-19 har förändrat vår tillvaro fullständigt. Hela samhället lider och för kulturlivet har konsekvenserna blivit förödande. Naturligtvis känner jag starkt för alla musiker som har svårt att få ihop budgeten. Varken Marina eller jag är beroende av Pagespelningar för att överleva rent ekonomiskt, men det känns ändå otroligt tråkigt att inte kunna framföra vårt nya material. Vi längtar verkligen efter att få stå på scen igen! 

Om man försöker hitta något positivt i allt det här eländet, så skulle det kunna vara att mänskligheten fått sig en tankeställare. Folk har tvingats fundera över vad som är viktigt i livet. Kanske har vi lärt oss att vara mer rädda om varandra och vår värld? Jag hoppas i alla fall det.

… om grillkvällar:

Hemma hos familjen Bengtsson grillar vi alltid på fredagar. Detta oavsett om det är sommar, höst, vinter eller vår. För mig är det en av veckans höjdpunkter. 

Under förberedelserna sätter jag på mig ett par hörlurar, lyssnar på bra musik och läppjar på en grogg. För mig är det högsta graden av livskvalitet och precis som hundpromenaderna fyller grillkvällarna en viktig funktion som inspirationskälla för mitt låtskrivande.     

Foto: Rymdkapten E:s fru

… om framtiden:

Marina och jag hoppas kunna fortsätta i många år till. Jag tycker att Page är bättre än någonsin nu. Jag har verkligen hittat hem som låtskrivare och har lyckats få fram precis det sound jag brinner för. 

Page har ett par riktigt bra låtar på gång. Faktiskt ett par av våra bästa hittills. Så jag hoppas verkligen att ni följer med på vår elektroniska resa även framöver! 

______________________________

Khyber, John, Arjumand och Per

Avslutningsvis växlade vi även några ord med Khyber Westlund från Independent State för att få reda på mer om deras tolkning av ”Lägger av”: 

Det började med att jag kände mig uppgiven och nere. Omorganisation på jobbet och det såg ut som att jag skulle behöva lämna efter 14 år. Ungefär samtidigt hamnade min mamma på sjukhus efter en hjärnblödning. Jag kände att jag behövde få ur mig allt som kokade inombords, men jag skriver aldrig musik om mig själv eller mitt liv. Då kom jag att tänka på att Eddie Bengtsson hade skrivit en låt om hur uppgiven man kan känna sig. Så jag frågade honom om jag kunde få spela in en egen version av Pages ”Lägger av”.

Eddie gillade idén, så jag började jobba med låten. En dag när jag satt i studion kom min son in och undrade vad jag höll på med. Det slutade med att vi sjöng in refrängen tillsammans. Några dagar senare tittade min bandkollega Arjumand och Per Fall, även känd som Den Där Killen, förbi för att lägga sång och hjälpa till med melodislingor. 

Under perioden vi arbetade med låten pratade jag med min mamma på telefon och hon berättade att hon haft tur i oturen och skulle bli frisk igen. På jobbet blev jag tillfrågad ifall jag var intresserad av en ny tjänst med bättre lön. I samma veva dök hon upp från ingenstans, hon som får mig att rodna och titta ner i marken. Så på slutet, när jag la sista handen på ”Lägger av”, kunde jag inte hålla mig för skratt. Mitt liv hade vänt på ett väldigt positivt sätt!

Per och jag spelade upp låten för Eddie på en julfest och han gillade verkligen vad han hörde. Så det bestämdes där och då att vi skulle vara med på Pages kommande EP. Originalet är en vansinnigt bra låt. Tonläget, kören, melodislingan och refrängen är så snygga att man nästan tappar andan. När vi började spela in ”Lägger av” bestämdes det tidigt att vi skulle behålla de typiska Page-elementen, men ge den en touch av våra (h)industrial beats. Jag ville behandla låten med största möjliga respekt, eftersom Eddie varit så schysst att låna ut den till mig när jag verkligen behövde den! 

Köp Pages nya EP, Under ditt skinn, hos den välsorterade platthandlaren Hot Stuff!

Om du inte redan gör det – följ Page på deras Facebooksida!

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Anna Öberg – Vafan Har Jag Gjort!

Jag hade ingen aning om vem Anna Öberg var när Vafan Har Jag Gjort kom …