(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Duvander)
[album, Mute / Playground, betyg: -]
Oj. Ojoj. Hoppsan och hallå. Luke Slater har länge stått högt på den där listan över artister jag velat, men liksom aldrig kommit mig för att börja lyssna på. Det har jag ätit upp de senaste veckorna kan jag meddela. Om någon med mig tycker att det hänt ganska få spännande musikaliska saker de senaste åren så kanske det kan vara på väg att vända nu. Luke Slater har tagit sitt pick och pack och flyttat. Från Novamute till fader Miller på mammabolaget, och från sin råa experiment-techno till den fräschaste blandning av modern dansmusik och hederligt skolad syntpop man bara inte ens kan föreställa sig.
Luke är ej heller soloartist längre, Luke är ett band. Främst märks detta genom att det nu på 9 av 10 spår återfinns manlig huvudstämma märkt Ricky “Aloof” Barrow. Vidare så verkar influenserna ha ändrats från Afrika Bambaataa till Visage och Yazoo, det är faktiskt till och med så att ett spår på albumet heter “Only you”. Det är nog inget annat än en slump, men liksom i Vince Clarke-fallet så är det spåret den enda plumpen i protokollet. Här finns annars nånting för de flesta elektroniska smakinriktningar, såväl vocoder-smäktande “I can complete you” som vrålösiga “Take me round again” (den kommer att få folkhavet att hoppa på festivalerna). På många sätt känns detta som den nutida motsvarigheten till Elektric Musics “Esperanto”, för här är ljud, rytmer, melodi och sång så perfekt fusionerade i en mästerligt mixad ljudbild att det inte råder nån tvekan; Luke Slater är kungen för dagen.