(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Sven Eklöv)
[album, Silence, betyg: -]
Kommentaren i pressreleasen om att detta inte är Bob Hund i en engelsk version dör direkt när första spåret “Wake-up call” startar och gamla välkända tongångar strömmar ur högtalarna.
Och med tanke på att texterna som alltid varit en viktig del i Bob Hunds musik försvinner totalt här eftersom Tomas Öberg inte kan engelska ställer jag mig frågan varför man överhuvudtaget gjort denna platta.
Om det är för den inhemska marknaden, blir följdfrågan varför man inte kallar sig Bob Hund istället. Och är det för att man tänkt sig bli stora utomlands så borde man nog skickat Öberg på en flerårig kurs i engelska innan man spelade in skivan.
Förutom det undrar jag även varför så duktiga musiker som dessa inte lyckats skapa en röd tråd som binder ihop de 12 spåren, för musiken är så spretig och osammanhängande att man tappar intresset för skivan rätt snabbt.
Jag kanske ska korrigera mig lite förresten, allt låter inte Bob Hund, ibland försöker bandet faktiskt göra något som inte påminner om det bandet.
Fast vid de tillfällen blir det inget nytt, utan istället blir det en trist efterapning av Thomas Di Levas engelska material. Vilket andra spåret “No Position” är främsta exemplet på.
Skivan släpps den 23 december, och frågan är om några andra de riktigt inbitna Bob Hund fansen kommer att bry sig om denna platta.