Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Ola Karlsson)
[album, Marilyn Records, betyg: 0]
Pressreleaser från skivbolagen brukar oftast vara ganska tröttsamma historier, och sällan speciellt intressanta. Men på nystartade Marilyn Records har man lyckats. Ägaren Magnus Haggren (som är bror med artist-Gustav) berättar om hur han som nybliven restaurangchef på Irland fick en CD med två låtar på posten. Efter att ha lyssnat gick han helt sonika och sa upp sig med motiveringen att han skulle hem till Sverige och starta skivbolag.
Riktigt lika entusiastisk blir jag väl inte över Gustav Haggrens debut, men “Vagabond waltz” är inte alls oäven. Inledningen är rent av briljant. 20-åringen, som har ett förflutet i bandet Memorial Graphics, låter på “Nightlife”, en suverän storstadscountry-snyftare, förvånansvärt mogen, både som sångare och låtskrivare. Liksom på fina “Seasons of guessing” och “Desperate man meets desperate life”. Här finns också ett par rätt coola duetter. En med Peder Gravlund från alt.country-bandet Shooting John och en med singer/songwritern Gaby, som jag blir sugen på att höra mer av.
Och ni som tycker Ian Anderson förstört utsikten för tvärflöjten i rockmusik borde låna ett öra till utmärkta “Part of the show”. Det finns gott om entusiasm och Haggrens intentioner skiner igenom, även när han inte når ända fram. Soundet är ibland lite väl demoaktigt, på ett ofärdigt sätt, precis som flera låtar mer känns som lovande skisser än som stadigt förankrade byggen.
Det löst sammansatt bandet låter bra och Haggren själv verkar ha läst sin alt.countryn-läxa väl. Men det stora fel, om man nu får säga så, som Haggren gör är att han kanske är lite för duktig på att använda de väl inarbetade knepen som finns i den här genren. Det låter väldigt ‘rätt’ om “Vagbonds’s polka”. Kanske är det det faktum att alternativcountry idag känns lagom ljummet överlag, eller så är det helt enkelt så att Gustav Haggren lyssnat för mycket på Whiskeytown runt “Stranger’s almanac” och den där osnutne Adams soloplattor.
Det kommer väl krävas en del arbete för att slipa bort de här små skavankerna, men ge honom lite tid och Haggren kan på allvar vara med och tävla med Kjellvander, Åström och grabbarna. För trots invändningarna, som i allra högsta grad är relativa, känns Gustav Haggren och Marylin Records som välbehövliga näringstillskott i den svenska americanafloran. Bröderna Haggren kan gå genom Helsinborgs gator med högburet huvud efter den här debuten.
Skivan går att beställa genom www.marylinrecords.se.
