(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Sony, betyg: 0]
Vissa kallar det hysteriskt trendängsligt. Andra kallar det utveckling och mod. Själv vet jag inte riktigt var jag står när det gäller Teddybears.
Gruppen har gått från brötig hardcore via hip hop, rock och punk till nya skivans…ja, hur ska man etikettera musiken? Elektronisk pop med inslag av reagge, partyrock och tv-spel – duger det?
När det gäller Teddybears är skillnaden mellan skivorna så stora att det knappt ens är meningsfullt att tala om samma grupp.
På “Fresh” (som man dessutom har skojat till lite extra genom att skicka med ett par 3D-glasögon för att kunna se omslaget rätt) gästar bland andra ADL, Mazarine Streets Malte Holmberg och Daddy Boastin, och Patrik Arves funktion som sångare blir alltmer otydlig. Speciellt med tanke på att skivans andra hälft består av intrumentala dans- och stämningslåtar.
Trots alla märkligheter gillar jag ändå “Fresh” och förklaringen heter som alltid bra låtar. Enkla melodier som svänger, i en genre (elektroniskt reagge, typ) som gruppen är rätt ensam om i landet.
Fast det är jobbigt som lyssnare att alltid behöva köpa grisen i säcken när bandet släpper nya skivor. Det går aldrig att förutspå Teddybears nästa drag.