Matadors – The Muse Of Senor Ray

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, El Deguello Records/Sound Pollution, betyg: 0]

Första gången jag lirade den här plattan så knockades jag av soundet. Det är fläskigt, knastrigt och brötigt på ett sätt som genast attraherar. Inget finlir med gulliga refränger och tillrättalagda stråkar här inte. Sedan upptäckte jag dessvärre att i det här primitiva larmet så finns det inga riktigt starka och minnesvärda melodier. Således lyssnade jag en gång till. Och en gång till. Enligt gammal erfarenhet har jag lärt mig att vissa plattor kräver mer än andra för att växa och utkristallisera vad som ligger dolt under ytan. The Muse Of Senor Ray är inte en sådan platta
Två av Malmö-bandets medlemmarna kommer från stonerbandet Ridge och den tredje från Deranged. Man skulle kunna tro att även Matadors är ren stoner, men så enkelt är det inte. Under skivans tolv låtar spretar det åt lite olika håll. Ibland åt mer oväntade sådana som i “Senor Ray” där spansk-mexikanska influenser har fått ta över rejält. Att det sedan infinner sig lite kastanjetter här och var i den övriga hårdrocken räcker inte för att bibehålla Ennio Morricone-känslan. Mestadels är det nämligen rak-höger-på-käften-rock n roll som gäller. Inget fel i det, men bandet borde bestämma sig för vad de vill göra och sången blir tröttsam i längden. Soundet finns där som sagt, likaså framförandet och trycket, men låtarna är det lite si och så med. Hade de varit starkare hade detta varit en höjdarplatta. Nu räcker den inte riktigt till och får således en svag trea i väntan på ett kanonalbum nästa gång.