Betty Goes A Go-Go – A Moment Of Clarity

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Molten Universe/Coming Ohm, betyg: 0]

I “Introglycerin” låter det som att befinna sig på en futuristisk raketbas av elektronica och jag tänker att det här lär bli en jävligt spännande platta att höra. Men efter knappt två minuter har introt utmynnat i plattans titelspår och… vad som återstår är regelrätt och tämligen rak rockmusik med enkla refränger, musik befriad ifrån såväl krusiduller som inledningens löfte om någonting annorlunda och häftigt. Så vid första lyssningen blev jag direkt besviken.
Men som den seriöse recensent man är, lyssnade jag givetvis igenom Borlängebandets sex låtar några gånger till. Tar man en platta för vad den är och inte för vad man hade förväntat sig vid första lyssningen, så finns det goda chanser att innehållet lyfter och att det första intrycket lägger sig. Någon jättestor skillnad blev det dock inte den här gången.
Betty Goes A Go-Go – ett namn som snarare andas garagerock från 60-talet än hur de verkligen låter – gör faktiskt bara vad jag först hörde. Men i det raka rockandet växer inte alls tokiga melodier fram. Jag får associationer till såväl Bowie som Suede, men Betty Goes A Go-Go lyckas inte locka fram potentialen riktigt. Vad som är bra med musiken drunknar till stora delar i ljudmattan av gitarrer, som om bandet måste ösa på för att de inte riktigt litar på sin egen förmåga. Mer luft och tystnad och detta kan bli svinbra science fiction-rock framöver.