(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Anders Christensson)
[album, Heya HiFi, betyg: 0]
Jag har aldrig förstått mig på begreppet “house”, vilket egentligen är lite underligt eftersom jag älskar dess ursprung; 80-talets pumpande klubbmusik och framför allt gay-scenens glittriga synthpop. House har för mig istället blivit mer av ett skällsord, kanske pga att fokus inte längre ligger på melodierna utan istället på rytmen, framför allt den äckligt funkiga rytmen…
Därför var jag ganska snabb med att avfärda Sumo´s debut som vid första genomlyssningen lät som tråkig, intetsägande house. Men nu är det inte riktigt så illa som det låter, bitvis är “The danceband” riktigt bra. Både “Madrugada” och “Factory” bevisar att dagens dansmusik inte alls behöver vara tråkig och likriktad, det är nämligen tungt, experimentellt och påminner mer om den snygga hybriden av dans och pop som Stereo MC´s en gång i tiden bemästrade. T.o.m. afroelectro-trippen “Rumba con eby” gör mig positivt inställd och får mig att vilja plocka fram min enda Eak-a-mousse skiva för tokdans och partaj. Jag förstår att Sumo är stora och omtyckta i house-kretsar och kanske, kanske är detta min inkörsport till det, (för mig), outforskade houseträsket?