Chinese Theatre – Voices & Machines

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gustaf Molin)

[album, Section 44, betyg: 2]

Tänk er Second Decay under en rätt händelsefattig dag i studion. Tänk er även att de får för sig att låta mer som Erasure. Fast utan kreativiteten som (iallafall förr i tiden) gjorde Vince Clarke till en mentor för så många syntpoppare.

Chinese Theatre är inte på något sätt ett uselt band, men det saknas charm och inlevelse. Att i stort sett varenda låt är gjord med olika gästartister är mer negativt än positivt. Det spretar för mycket.
Att tyska Distan är med på låten History Forecast kan man inte undvika att höra. Eller märka, då låten är med 4 gånger på skivan. Den andra mixen (Av Hajas) är den jag fastnar mest för. Men är inte slingan snodd från en gammal eurotechnoartist?

Så ett tips till den kinesiska teatern är: våga ta ut svängarna.
Det går att göra syntpop med klass i Sverige. Se bara på Blunda, Mr Jones Machine och Rupesh Cartel.
Voices & Machines är enbart tråkig.