(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, No Method, betyg: 6]
Hm. Något har hänt med Mixtapes & Cellmates sedan jag recenserade bandet EP “If there is silence fill it with longing”.
Då spelade man skränigt, elektriskt sprakande indie-oväsen. Visserligen melodiskt men belamrat med en distad och tjutande överrock.
Indiekänslan och touchen av electronica finns kvar, men i stort känns det som att det är ett helt nytt band vi möter. Största gåtan är varför man inte ligger på Labrador, för detta självbetitlade album låter som det genomsnittliga Labrador-bandet.
Eller som Logh eller Last Days of April. Vilket i och för sig är bland de bättre betyg man kan få.
Och jag gillar verkligen Mixtapes & Cellmates, men jag är lite överrumplad över stilbytet och är orolig att man inte bara mesar till sig utan även tappar sitt signum. Det vore förskräckligt.