Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Linda Iliste)
[konsert, , betyg: 7]
Rufus Wainwright har svårt att vänja sig vid tanken på att vara en rockstjärna. “Jag blir fortfarande förvånad när jag kommer ut på scenen och ser er stå här för att lyssna på mig,” fnissar han, klädd i polkagrisrandig kostym och med tunga glittrande ringar på fingrarna.
Så konstigt är det emellertid inte. Wainwright är en ypperlig popkonstnär, som kan måla den enklaste melodi med stora, kabaréliknande penseldrag av trumpeter och symfoniska arrangemang. Över universitetsområdets gräsmattor ljuder den vidunderliga rösten, övervägande av låtar från nyutgivna fullängdaren Release the Stars men också ett och annat lite äldre guldkorn, som “The art teacher”.
Wainwright är emellertid inte bara en duktig musiker: han är en showman ut i fingerspetsarna också. Kostymen och ringarna är bara pricken över i:et.
Mot slutet av en alldeles glänsande “14th Street”, springer både den självlysande huvudpersonen och hela hans randiga kompband ut, en efter en. Efter någon minut släntrar Wainwright åter upp på scenen. En vit, fluffig morgonrock är knuten om kroppen och ensam vid flygeln bränner han av en hårresande vacker tolkning av Leonard Cohens “Hallelujah” – för att sedan, med teatrala grimaser, pressa fötterna i ett par högklackade skor och måla läpparna röda.
Morgonrocken slängs och den hänförande showmannen Rufus är tillbaka, med benen i ett par svarta nylonstrumpbyxor under en kort kavaj. Kompbandet agerar dansensemble runt Wainwright som förvandlats till en queer Judy Garland. Det är tokigt, men lysande. Då avslutande “Gay Messiah” tonar, är Accelerators mesta dramaqueen och främsta underhållare tveklöst korad.
Se bilder från Rufus Wainwrights spelning! Klicka på Accelerator 2007 i galleriet. Där hittar du även mingelbilder och foton från andra spelningar med bl.a. Interpol.
