(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gustaf Molin)
[album, Ed Banger Records / Because Music, betyg: 8]
Då var det dags att bokstavligen krypa till korset.
När Simians låt “Never Be Alone” spelades första gången 2002 så tänkte jag: “Vad är detta för skräp?”. Sedermera så dök samma låt upp igen några år senare, då under namnet “We Are Your Friends” tillsammans med en fransk duo vid namn Justice. Låten var fortfarande lika usel som tidigare och jag lade inte märke till Justice sen på ett bra tag, men när mina öron introducerades till “Waters Of Nazareth” så lyfte jag på hatten och blev förundrad. Var detta verkligen samma grupp. I sådana fall så var det dags att kolla upp herrarna Gaspard och Xavier lite mer noggrant och när deras debutalbum nu finns i butiken så kan jag inte göra annat än att hylla detta.
Skivan inleds med Genesis och låter nästan som en början på en engelsk grimeskiva, men efter 40 sekunder sätter de knorriga småanaloga funkiga technorytmerna igång på högvarv som ackompanjeras av helt störda syntleads och uppklippta ljud som kastas i ansiktet på mig. Och det träffar rakt i Solar Plexus. Precis gör “Let There Be Light”, “Stress” och ja det mesta, utom möjligtvis den bitvis rätt oinspirerade låten “D.A.N.C.E” som fått alldeles för mycket cred i media enligt mig. Men där den är trist så är “Phantom” en av årets låtar. Den har den fetaste syntbasen norr om DAF och förtjänar att spelas högre än de tillåtna 100dc på festivaler i Sverige.