Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Marilyn Records / Sound Pollution, betyg: 7]
Det är lätt att avfärda en kille som Anders Elowsson innan man ens har hört honom. Det borde inte betyda något men har man ett -sonnamn blir man på grund av någon märklig ryggradsreflex omedelbart lite ointressantare. Ligger man på en brygga med en akustisk gitarr på omslaget får man finna sig i att betraktas som en känslig Winnerbäck-wannabe. Och är man dessutom sajnad av ett okänt bolag är det inte konstigt att folk tänker: jaså, ingen av dom stora ville ha honom.
Allt det där stämmer in på mig med. Men släpp era fördomar, för det finns faktiskt en hel del bra på unge herr Elowssons debut.
På bilderna är han klädd i kort skinnjacka, solglasögon och har en rejäl poplugg. Och det doftar ordentligt om 60-tal även om musiken. Skulle Mando Diao tappa en medlem vet jag en som gärna ställer upp, men framförallt verkar han ha inspirerats av Bob Dylan. Röstmässigt ligger han väldigt nära sin förebild.
Inledande “Main street” har en riktigt vass refräng. Men hela plattan är jämnbra. Det är coola hammondslingor, tuffa gitarrer och skön retrokänsla.
