(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)
[album, Playground, betyg: 6]
En skiva där electronica-band tolkar David Bowie-låtar? Som fanatisk Bowie-fan och stor beundrare av abstrakt elektronisk musik vet jag inte riktigt hur jag ska närma mig den här produkten.
Jag känner mig en smula tveksam, då det redan har gjorts väldigt många Bowie-covers av varierande kvalitet. Från The Divine Comedys fantastiska “Life On Mars” och Nirvanas lysande “The Man Who Sold The World” till Boy Georges hyfsade “Starman” och Duran Durans överflödiga “Fame” (och om vi ska gå in på riktigt tveksamma alster kan även Sigue Sigue Sputniks “Rebel Rebel”, Annefrid Lyngstads svenskspråkiga “Liv på mars” och samtliga låtar på den gräsliga Goth Oddity-skivan nämnas). Life Beyond Mars skulle mycket väl kunna vara pinsam.
Låturvalet antyder dock att vi har med kreativa människor att göra. Istället för att gå den lätta vägen och göra nya versioner av uttjatade hits som “Let’s Dance” eller “China Girl” ligger fokus istället på fina albumspår (eller vad sägs om “Sweet Thing”, “Repetition” och “A New Career In A New Town”?). Här finns till och med ett par obskyra låtar, som “Magic Dance” från muppfilmen Labyrinth.
Hur låter det då? Flipp eller flopp? Tja, en ganska blandad kompott: De amerikanska electronica-tjejerna Au Revoir Simone gör en fantastisk version av den gamla pärlan “Oh, You Pretty Things”. Heartbreaks electroclashiga tolkning av bortglömda “Loving The Alien” (en av Bowies bättre låtar från det annars magra åttiotalet) lyfter emellertid inte. Inte heller Leo Minors EBM-influerade våldtäkt av”Ashes To Ashes” tilltalar mig (om ni vill höra bättre versioner av den klassikern rekommenderas Lassigue Bendthaus eller Momus). Gamle Detroit-veteranen Matthew Dear gör emellertid en intressant och mörk electro-tolkning av “Sound And Vision”. Snyggast och intressantast, i mitt tycke, är dock Richard Walters & Faultlines suggestiva version av “Be My Wife”.
Summa summarum: Life Beyond Mars har ett flertal ljusa ögonblick och är, liksom Depeche Mode-hyllningen For The Masses, en coverskiva som definitivt är värd att undersöka.