Havok – Being And Nothingness

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Vici Solum Productions, betyg: 7]

Det är en dimmig dag i Stockholm, man ser knappt bilarna framför sig på motorvägen och luften är som tung, gråvit grädde. När jag kommer hem sätter jag på Being And Nothingness med lundabandet Havok och plattan känns helt rätt i den här tungsinta väderleken. Teknisk metal i alla sina former har en förmåga att bli könlös, känslokall och tomt kluckande ekvilibristisk. Men Havok lyckas med hjälp av snygga melodier, vemodiga partier, ett par instrumentala stycken och tunga riff att göra sin dödsmetall levande, variationsrik och mycket intressant. Vad som drar ner helhetsintrycket för min del är growlet, som har en förmåga att ge den bästa platta en onödig enformighet. Tänk om Johan Bergström sjöng rent och bra istället för att vråla, då hade Being And Nothingness blivit ett självlysande stycke musik. Men vad hjälper önskemål och fantasier? För min del är det således den musikaliska rikedomen som gör Havok till en så trevlig, ny bekantskap. Det är låtarna, idérikedomen och förmågan att lira snabbt, tungt, lugnt, vackert och vansinnigt och ändå få pusselbitarna att passa ihop och bilda den helhet som Being And Nothingness blivit. Bara det faktum att plattan ljuder i över femtio minuter utan att jag tappar koncentrationen eller tröttnar säger en hel del om dess kvaliteter. Med lika innovativ ren sång som musiken är, vore detta fantastiskt bra.