(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, 11743 Records / Border, betyg: 5]
Det kanske hetaste svenska punkbandet det senaste året har varit Tysta Mari från Stockholm. Åtminstone bland dem var med runt 1980 och har saknat gammal klassisk punk à la KSMB och Stockholms Negrer.
Tysta Mari för vidare det gamla svenska punkarvet med svenska texter, småpoppig punk och gör-det-själv-attityd. Ibland, som till exempel öppningsspåret “Salt i mina spår”, låter det riktigt bra. Bandet lirar lättlyssnad punk som det finns ganska ont av idag. Nostalgikerna jublar förmodligen, men trots att jag själv nog kan räknas till den tänkta målgruppen eftersom jag är uppväxt på band som Ebba Grön och Attentat har jag svårt att tända till.
Idag har indiepopen tagit mycket av den gamla punkens roll och ska punken återupplivas måste den hitta en ny infallsvinkel och ett nytt uttryck istället för att bara kopiera det gamla.